Jag är trött.

Och vårt hem är magiskt.
Sovrummet har godmorgonsol. När jag vaknar ser jag genom hålen på persiennerna att det är sol och somrigt väder ute.
Jag blir glad och känner lust att gå ut och göra saker.  Picknick!
Men när jag går genom vårt hem och kommer till frukostlandet. (Mitt patenterade ord för kök.)
(Jag var före Johans Prins gröt 1990 med. )

Så utanför köket är det varje dag molnigt.
Min balkong som jag brukar pyssla på. Vill köpa blommor och nya kuddar och sätta upp nya lyktan och alla gardiner. (Många tunna fina runtom hela. )Nu är det inte roligt när det är moln. Vill ha sol.

Jag behöver ha nya sommarskor. Jag behöver nya kläder. Jag köpte ju bara gravidkläder sista året (åren) och nu går jag ner i vikt än så dumt att handla kläder när man tappar ett kg per dag. Måste vänta tills det lugnat sig en aning iallafall. Jag har ju kläder. Men de är gamla. Träna vill jag komma igång med. Snart. Nu. Men jag fick inte. Jag ska vänta sex veckor den här gången. Med allt tydligen. Doktors order. Sist så fick vi sexa när vi kände att det kändes bra. (Efter Leias förlossning.) Jag fick bada och kunde gå promenader och träna snabbt efter. Efter snittet tog det ju ett halvår.. men nu kliar det i mig. Träna, röra mig, springa i skogen. Hoppa över stockar och stenar. Typ. Men så är jag trött. Har fortfarande inte ens tagit fram järnpiller och folsyra och jag måste få i mig det för att må helt bra. Ska ta fram det nu. (2 veckor efter. Smart.) Dessutom har jag ont i Australien fortfarande. Något bedövad när jag torkar mig, känns fortfarande som livmodern ska ramla ut och det gör ont när jag ligger och sätter mig/sitter.

Vår bvcsköterska frågade om vi haft mycket besök. Vi har inte haft mycket besök alls. Mamma, Rogers mamma och något enstaka besök till. Vårt senaste (högt värderade) besök fick vi en champagne av. Fin Champagne, inköpt direkt från the one and only champagnedistriktet -antar jag. Massa lyxigt att få det i present. Det ska jag och maken skåla i när jag ammat färdigt. Gärna med samma person som gav det i present på en hemlagad middag tänker jag mig..

Måste också verkligen styra upp det här med presenter. Listan på de som hjälp oss med att få Lily är rätt lång. Vi har från början min fantastiska bm att tacka. Hon har tagit alla nödvändiga blodprover och skickat nödvändiga odlingar till labb. Hon har tillåtit mig ha omedelbar telefonkontakt med henne. Jag har kunnat maila om hon suttit i möten. Jag har fått svar och hon har underlättat den delen av graviditeten så väldans mycket. Hon har förenklat vår tillvaro mer än vad jag tror hon vet. Hon har dessutom i slutet gjort hembesök då hon märkte hur stressad jag (Roger) blev av att ta mig dit. (Min upplevelse.)

Sen har vi vår läkare. Dr AE. Som har gett oss många fler tider än brukligt är eftersom hon insåg hur stressade vi var och hur rädda vi varit och hur oroliga vi var pga av våra erfarenheter. Med dessa alla tider så minimerades akutbesöken med 99% antagligen. (Vilket hon vet om med. Vi har diskuterat systemet en del.) Alla tider vi fått och allt har löpt så smidigt. Inget har varit svårt att lösa. Hon informerade alla andra om vår situation så att vi skulle slippa bli bemötta tokigt. Vi har fått veta vilka som jobbade och när på förlossningen. Tack vare AE så har många av personalen kunnat möta oss där vi befunnit oss just då.
Allt stöd vi fått har varit helt fantastiskt.

Tack A och E och C och alla andra på specialmödravården/dagjouren!
Tack alla underbara kvinnor (och man) på BB. Ni är många och ni vet vilka ni är.
Tack alla på förlossningen.
Och ett speciellt tack till E, A och A som var med under förlossningen. (Roger berättade igår att tydligen så hade läkarna BAK och FRAM jouren haft avlämningen på mitt rum när jag födde. Dvs två läkare som bytte/lämnade över till två andra. Jag kommer bara ihåg att AMI stod vid framför mig/huvudändan på sängen när jag stod på alla fyra.) Man vill liksom inte minnas att rummet var överbefolkat när man står näck på knä full med sladdar (droppen för pådrivningen.. och elektroden på hennes huvud plus ryggbedövningen) sen vet jag inte om det var mer grejjer på mig.) Men då var det 4 läkare, minns en barnläkare, sen var det en av favoriterna som var bm och en till undersköterska A.. Barnläkaren kom nog efter Lily var ute.
Men många att tacka för att Lily är här nu. Hemma med oss menar jag. Jag har funderat på vad man ska ge alla dessa fina och fantastiska människor. Så jag ska ut på presentjakt framöver. Hunting presents.

Sen kanske jag ska fundera litet på att introducera min nya dotter till mina vänner. Hihi. Min nya dotter. Smakar på ordet och det känns som i en dröm. Fatta att jag har allt! Allt jag någonsin drömt om! Jag har det nu! En underbar make, ett vackert hem och en supersöt dotter. Hälsan har vi alla. Jag är i sanning lyckligt lottad som fick uppleva det här.

Jag är så  lyckligt lottad. Nu ska jag gå och dra in hennes ljuvliga babydoft. (Uppdaterat: Ironiskt nog så hade hon lagt en poo i blöjjan.)Tänk att jag har allt detta! Tänk att vi har Lily nu. Tänk.

Ja, just det. Ägg också.

Man kan titta på henne utan slut.
Hon började göra en min igår. Som i Manne-han med bananen. Den minen.
Nu sover hon och hon är så söt. Hon är väldigt mycket nattuggla.
Då pratar hon, gnyr och gnäller. Vill ha mat, närhet och blickar och socialisera.
Mamma vill sova. Hon vill ha mig vaken. För en liten snacks då och då.
När hon sover nära är det svårt att låta sig själv sova djupt. Vill hellre ha henne i sängen då och den står ju ihop med vår säng.
Ena sidan är borttagen och det är en sån säng. Troll Cribb.

.

Så vi är nära men inte tillräckligt för Lily.

Roger gjorde ett nest i soffan som hon gillar sova i. Tjock mysfilt som man rullar in kanterna underifrån.
Där sover hon och vilar på dagarna ibland. Hon gillar det. Så jag tog en filt(vi har tre lika) och gjorde ett likadant nest i hennes säng. Då gick det bättre. (Vid fem inatt.) Bara för att få sova. Hon somnade direkt.

Sen var vi upp och vi var till BVC idag. Underbara bvcsköterska vi har! Lily vägdes och det var bra.
Litet ont i mitt högra bröst har jag. Litet sprickor i, men smörjer med bröstmjölk och ammar det litet mer än det andra.
Håll brösten varma sa alltid min mormor. Nu är tiden då man gör det, men min mormor sa det alltid så jag har det alltid med mig.
Och inget som sitter åt, vill ju inte ha mjölkstockning så hoppas det går bra nu.

Vidare så pratade vi om allt möjligt och litet om hur jag mår och vad jag tycker är jobbigt. Jag tycker det är jobbigt med att min kropp förändrades så mycket den här gången. Jag fick flikar av hud -vad de nu heter. Fula är dom iallafall. Ska ta bort dom. Sen magen blev ju massa vatten i och den blev ful på undersidan när huden påverkades där. Nu är brösten gigantiska och tunga och mjuka som -urmjuka. Förut var de stora och fasta. Det är jobbigt med. Min kropp har åldrats så snabbt sista åren av alla graviditeter. Jag har ju fått chocoplasma med, i ansiktet, i pannan och nu på kinderna. Vi ska vänta och se vad som går tillbaka och vad som inte gör det. Men sen ska jag fixa det som inte fixats av sig själv. Men jobbigt är det när så mycket händer samtidigt.

Vi pratade om våra nätter. Vi kunde väcka Lily och amma henne oftare på dagarna så kanske hon skulle sova mer på nätterna. Berättade att Roger inte sov på nätterna som liten. Och att han inte behövde så mycket sömn nu för tiden. Då ändrade hon sig litet och sa att det kan vara ärftligt. Och vi kanske ska låta det vara och låta det gå av sig själv. Vi får väl se. Just nu är det oki så det får vara.

Vi pratade om mitt bagage-det som finns i min Prada..de pärlor av erfarenheter jag har.. vi hoppades att de är gamla och bearbetade så inget gammalt kommer upp nu när jag ammar. Tydligen kunde det sätta fart på gamla trista saker.
Större risk för förlossningsdepressionen.

Vi tittade just på ett avsnitt av “Game og Thrones”.
Spolier för er som inte sett det och ska..

Tycker inte om att barn blir skadade, nedridna och mördade, tycker inte om att man dödar oskyldiga djur och serien håller en hög kvalitet men när det kommer till dessa två saker så är det inte roligt att se och jag mår dåligt hela jag. Och mer irriterande att somliga kommer undan med fulspel. Jag har aldrig hållit på med sånt skit och när andra gör det blir jag så sur, arg och förbannad.
Jag anser att såna människor helt enkelt ät mindre värda. Jag kunde inte ens sitta och strötitta med datorn i knät utan att bli arg, ledsen och sur på de onda i serien. Roger få se den själv. Jag tycker den är för otäck. Jag är ett våp.

Två veckor, 14 dagar fyller Lily imorgon.

Vart är den där omställningen alla pratar om?

Tycker fortfarande det var en större omställning att förbereda en begravning , TVÅ begravningar än att få barn som stannar.
Gråten på nätterna när famnen var tom och slet sönder mig inuti, tomheten av våra bäbisiar som somnade på min mage för alltid först den ena och sen ett år efter-den andra..oron och rädslan för att kanske aldrig få ett levande barn. Få behålla, få hålla..
Det var en omställning det.. att mista barn var en jävla omställning. Allt förändras. Jag och Roger, omgivningen, synen p livet, alla åsikter man haft omvärderas.

Få barn kanske är en omställning för vissa som inte räknat ut innan hur dte var att få barn.
Men jag är smart och har fantasi och kunde räkna ut det innan.
För mig är det som jag förväntat mig. Förutom att jag ser Leia och Linnea varje gång jag ser Lily.
Det hade jag inte räknat med, men ändå hoppats litet på.

Men omställning.. ni som snackar omställning att få barn.. det får stå för er och sen kan ni som försökt trycka på mig den villfarelsen köra upp det i arslet.

Jupp, jag är hormonell nu. Arg, ledsen, trött, arg och ledsen. Glad, lycklig, gråter, är arg..gråter, glad och så vidare..
Min läkare sa att det är så och att jag har mycket hormoner just nu.
Hon har och hade väldigt rätt.

Det ska betyda att jag är för jämlikhet men mot feministerna.
Jag har följt en tråd om HEN ett tag. Ordets vara eller inte vara. Jag tycker vi kan berika vårt språk genom att variera de ord vi har. Ordet behövs egentligen inte. Vi kan göra oss förstådda ändå. Bakåtsträvande? Nej, jag gillar nya ord, jag tycker om ord. Att använda ett ord som suddar ut gränser är bakåtsträvande. Eller om det suddar gränser mellan värdet av människor så är det bra. Men så är det inte med ordet hen. Det suddar gränsen mellan könen.
Och vi har kön, vi ÄR våra kön vare sig vi vill eller inte. Jag är KVINNA, jag är syster, jag är dotter, jag är mamma, jag är hustru, jag är helt enkelt KVINNA.
Jag har bröst, jag har en puppilura, jag har långt hår, jag använder smink (Nu var det ett tag sen men det kommer igen!)och jag tycker att män och kvinnor ska tjäna lika mycket. Ska ha samma rättigheter och skyldigheter.

Inatt så läste jag i den där tråden på fl..det är en jävla galning där som skriver och har skrivit TYP varannat inlägg av just nu 2222 inlägg. Hon ger sig inte. Hen är bra tycker hon och desto mer skit hon drar fram om varför det ska vara så bra.. desto mer irriterad blir jag. Alla argument som skrivs mot är alltid bättre dessutom. I vilket fall så surfade jag litet när jag ammade inatt.

Jag blev så trött på personen ifråga och jag är trött på alla feminister, är de dessutom samtidigt pretto förskolepedagoger som hejjar på i samma tråd så har även mitt tyckande påverkats gällande förskolepedagogerna.

Det är ett jobb som innebär att de tar hand om och ser till det dyrbaraste som finns nämligen våra barn. De är inga psykologer, de sitter inte på någon sanning. De är inte allvetande. Och många av dom på fl -driver mig till vansinne. Inte alla.
Jag är ju dessutom (vill jag inbilla mig -äldre) och de flesta tycks vara födda runt 80-90. TROR jag. Resonemanget är iallafall rätt olikt de flesta 70-talisters. Ja, jag har hängt på fl för mycket så jag kan se sånt. Iallafall så funderar jag på dagmamma till Lily. Jag vill inte ha någon galen pedagog som tror på allt feministtrams. Jag vill ha en sund kvinna med äppelkinder som tar upp mitt barn när hon gråter, som tycker hennes tröja är fin och säger det, jag vill att hon ska baka med min dotter och ge barnen nybakade bullar med mjölk. Leka med barnen för att det är roligt. Inte för att maxa deras hjärnkapacitet så min dotter ska bli hjärnkirurg och/eller forskare sen för att bli det jag aldrig blev eller nåt.

Jag hittade det här natt, en helt fantastiskt korkad människa!
Hon heter Eva Ärlemalm-Hagsér och hon har sagt bland det absolut mest korkade jag hört.
Hela artikeln nedan. Läs hela och förundras över dumheten!
Artikeln är inte ny (men ny för mig) och färsk men den speglar samma korkade dumhet som finns kvar idag.

Jag hittade länken dit hos Tanja Bergkvist som har en blogg som jag ska läsa mer på vid tillfälle.

“Enligt de senaste forskningsrönen från genusvetarhåll kan vanliga lekplatser på förskolor, dess klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar, vara skadliga genom att de förstärker könsroller hos barn. Men skogslek gör barn jämlika. Detta enligt Eva Ärlemalm-Hagsér, doktorand och adjunkt på Mälardalens högskola.

Genusvetare förvirrar barnen

DAGIS UTAN DOCKOR. Genusvetare hävdar att vanliga lekplatser förstärker könsroller hos barn och kan vara skadliga. Det är en skam för alla sunda feminister när sådana vanvettiga teorier förs fram som sanning och påbud, skriver Tanja Bergkvist, fil dr och mamma till förskolebarn.
19 december 2008 kl 04:43, uppdaterad: 19 december 2008 kl 06:55

Kommentarer..

Jag hinner inte med riktigt och trött än..

Men angående kort så kommer det på oss-mig och Roger så snart jag känner mig litet piggare.
Min mamma och styvfar har varit här och hälsat på. Vi var på promenad igår och vi har badat i en balja nu.
Vi har blivit utskrivna och Lily har blivit av med plastbandet runt benet nu.

Jag har bilder och jag har ett inlägg om något annat än Lily, jag ska skriva klart det ikväll.
Försöka iallafall.

Efter helgen, efter besöket, efter neo, efter promenaden, efter alla ord som ni lämnat. Jag är efter. Men jag kommer.
Så fort det går. Jag behöver det.

Imorgon blir hon utskriven.

Jag har haft huvudvärk i fyra dagar. Tagit Panodil, men dte går inte över.
Dricker vatten men kommit på att jag kanske äter för litet?
Jag är inte stor i maten alls men det kanske är dags att äta för två när man ammar?
Jag har tappat två kg till från igår. Nu 13 kg totalt.
Förvånad över hur snabbt det går. Men bra är det ju. Skönt att bli av med vattnet också.
Superskönt. Magen går åt rätt håll med. Men känslan av framfall och det konstanta svidet i puppiluran är väldigt besvärligt.
Lika den där huvudvärken. Känner mig också rätt yr och hängig, klen.

Nu middag och sen Lilys första promenad. Tar med kameran såklart!

–

Jag upptäckte idag att jag är osammanhängande. Jag vet varför men det är bra att ha litet självinsikt. Vara medveten om det.
Inte för att jag kan påverka det nu, bara låta tiden gå och läka det. Släppa det och så kommer det lösa av sig själv.
Lärt mig att desto mer jag anstränger mig eller försöker skärpa till mig så blir det bara värre av stressen.
Så låter det vara just nu.

–

Vi var in till Falun idag.
När jag kom in så möttes vi av A och E och sen kom JW.
A och E grattade och JW gav mig en stor grattiskram.
Sen träffade vi vår dr.AE. Hon förklarade att det var vanligt att känna sig febrig och sjuk när man ammade. Skönt, jag som aldrig är sjuk, är inte sjuk.
Mycket hormoner därav känslan. Sen visade det sig att ett stygn hade släppt så det är en liten glipa där. Tydligen var jag sydd på två ställen inne i puppilura. Hoppas den växer igen-glipan, inte puppilura. Jag har bra läkkött så det borde vara snabbläkt. Om inte glipan växer ihop/samman så kan man fixa det med litet kirurgi.
Det förklarar varför jag hade så ont/sved när jag kissade/kissar och så ont när jag sitter, står och går. Visst ggör det ont men nu när jag vet varför så känns det inte så läskigt eller farligt längre. Var litet oroad.
Annars såg det bara bra ut. Kan också kännas som om man håller på framfall, tydligen rätt vanligt att känna så.

Vi gick igenom min förlossningsjournal som jag tyckte var rätt mager. Antar att det är en bra sak. Det var inte 1800 ml blod jag mist det var 1900 ml. Annars så var allt rätt ok. Men jag tyckte inte om uppvaknandet på IVA eller bemötandet av personalen där. Så jag tog upp det. Hur nonchalerad man blev. Hur jobbigt det var. Speciellt med alla minnen från efter snittet från 2010 när jag vaknade och frågade om Linnea levde och jag fick svaret att man inte visste om hon levde eller ej fick ligga där några timmar i ovisshet. Jag bad de be Roger komma den här gången och nu fanns inget hinder för honom att komma (tvärtom-han väntade på att få komma till mig), men de sa att han kommer när han kommer. Men han väntade ju på mig. Det var jobbigt.

Vår BVC-sköterska kom och gav viss info, men inget nytt för oss som är så oerhört pålästa.
Hon kom två och gick vid  halv fem. Vi gick igenom Leia och Linnea och sånt. Det tog tid. Jag märkte inte att jag hoppade över saker men jag märkte att Roger fick fylla i. I vanliga fall (förut så fick jag fylla i när han hoppade över saker. Betyder att hans stress är mycket mindre, han mår mycket bätttre, medan jag mår sämre, mer stress. Jag hoppade och missade saker, tappade bort saker. Läskigt att inse man mår så dåligt av allt. Litet som när man jobbat massor och sen är ledig och det är då man blir sjuk, när man slappnar av. Fast jag har inte jobbat nyligen. Vi har försökt få barn sen 2007. Och nu slappnar jag av. Inte konstigt att jag reagerar. Vår nya bvc-sköterska berättade också att en av tio får en förlossningsdepression. Och jag ligger i risksonen med tanke på vår erfarenhet.
Någon/några (minns inte) av våra läkare vi haft har nämnt att risken är  50% i mitt fall. Jag är faktiskt inte oroad. Jag känner mig rätt positiv just nu. Tydligen kan det också komma några veckor senare och det har visat sig att om man mist ett barn så är risken för det något förhöjd. Jag har ju mist två barn och haft det tufft länge. Så visst. Det kan hända. Hon bad Roger ha koll på mig ett tag framöver. Ni som känner mig privat får med gärna vara uppmärksamma på om jag verkar nere. Säg till Roger i så fall.
Jag tror ändå att jag kommer klara mig från det. Sommaren är här, solen kommer mer och mer med värme och gladstrålar. Sen är Lily här som vi väntat på sålänge.  Jag har bara saker att glädjas över. Och det är något jag påminner mig om varje dag.
Andra samtalskontakter har också nämnt att man kan bli väldigt trött efter att man får ett barn och att det går bra men att det kan få fysiska konsekvenser-såsom trötthet och depression. Visst är jag trött men det beror just nu på amningen. Kan bli litet.. om jag blir trött men så beror det på erfarenheter istället för nattamningen.
Litet som hösten efter Linnea. Att jag trodde det var Linneas död som gjorde mig trött, men det visade sig att det var s-ferretinet och folsyra som fattades mig. Jag är en glad prutt så jag hoppas och önskar att jag får må bra nu.

Jag är glad och lyckligt och trött. Tacksam är ett ord som ofta dyker upp..i massa olika sammanhang. Speciellt att jag skulle  vara tacksam för att vi var gravida igen.  Sen nu ska jag vara tacksam för att det gick bra..
Nej, inte tacksam. Jag tänker inte vara tacksam. Det här är inget jag fått lätt. Jag har själv fått kämpa för att få Lily. (Vi.)^
Vi har fått betala ett högt pris för att få barn. Vi har inte fått barn gratis, vi har fått jobba hårt för att komma hit. Så jag/vi är värd det vi tagit oss igenom. Tacksam är jag inte. Tacksam för mig speglar enbart kristendomens kontrollerande form. Det är ett sätt att hålla människor i koppel. Tacksamhet innebär delvis att man står i skuld till någon. Jag står inte i skuld till någon. Jag är glad och oerhört lycklig över Lily (och Roger och mitt just nu i övrigt fantastiska liv). Men jag står inte i tacksamhetsskuld till någon eller något. Jag och Roger gjorde det här.  Inte tacksam, men glad och lycklig.

Och jag hoppas att med min positiva livsinställning så kommer jag få vara glad och lycklig under sommaren.
Jag vet att det kan drabba vemsomhelst oavsett omständigheter så jag är inte naiv heller.

Fick litet info om vaccin och sånt också av bvc-sköterskan. Hon hade våg med sig. Lily vägde 3020 så hon har ökat i vikt. Skönt, eftersom sista nedgången vänt. Superlättad. Blir lätt stressad över om Lily får i sig tillräckligt med mat.

Mamma och P-O kom och grattade. P-O ville åka upp samma dag de fick reda på att hon var född. Fick ket. Kläder. Bild sen.
Så mer tårta, mer kaffe och litet soffmys med Lily och Roger. Bara sitta nära och mysa av varandra alla tre.

Vi har en ny tid för vägning av Lily imorgon och vi har en ny tid med vår bvc-sköterska på fredag. Hon känns alldeles fantastisk. Hon lyssnade och ställde frågar och visade genuint intresse.

Och samlivet som jag saknat så länge får vänta. Länge. 6 veckor till.
Trist. Jag vill bada. Nu frågade jag inte men det är samma svar. Gahnu. *Svordomsläte*
Sen kan jag berätta något litet roligt.  Den där upprinningskoppen man sätter i bh.n för att fånga mjölken som rinner på bröst två när hon tuttar på bröst ett.. den har en pip. Och man sätter den uppåt. Utom jag, som satte den neråt twice, vilket resulterade att all mjölk rann ut och jag fick på mig all mjölk-det bara rann och jag märkte inget först. Det är rätt sulligt med bröstmjölk och jag tror jag luktar det jämt. Ugha. Lily blir tyst (om hon kinkar  eller blir ledsen när hon är med Roger) bara jag kommer på en meters avstånd. Tror hon känner lukten av mat. Hon tänker nog: Middagen är serverad!

Som vanligt ingen direkt sömn. Nattvarelsen ville ha sällskap och mat hela natten.

Vi var in till neo vid tre. Hon har gått ner i vikt, vilket inte är så bra. Så vi ska ge henne avrinningen igen. (Det som rinner från bröstet som inte blir ammat, man samlar upp det i en liten grunka som man kan ha i bh:n, ser ut som ett UFO.)
Däremot så hade bilirubinet gått ner till 241 från 261.
Vilket är bra. Uppföljning på tisdag. Har en tid på specmödra imorgon för min del.

Känner mig hängig och febrig på kvällarna. Mindre på dagarna. Nu har jag dessutom ont i tungan och i halsen.
Jag som aldrig aldrig brukar vara sjuk. Ever.

—–
Fröken bara sover så vi fick en massa hushållssaker gjorda. Så skönt.

Jag kommer skriva litet om henne då och då nu i början nu när allt är nytt.
Men jag kommer inte fortsätta med det. Jag är Jenny med, inte bara mamma.
Bara ett tag och ibland/då och då.

Farmor och farfar kom förbi. Med tårta och ket. Rogers mamma tycker att Lily är mest lik mig.
Lily sov men vaknade efter 20 minuter. Farmor satt med henne länge i knät.
Roligt att de kom förbi.

Jag  har nog fått vätskebrist man ska tydligen dricka massor med vatten när man ammar.
Och jag har fått i mig för litet.  Känner mig febrig och sjuk, hängig. Trött, seg, utmattad.
Sjuk helt enkelt.
Jag har dessutom ont i puppilura. Känns som jag har något där. Som är på väg ut.
Obehagligt och ibland så knakar det liksom till. I onsdags fick jag som rethosta. Jag kan få det av stress.
När jag blir orolig blir jag torr i halsen och börjar hosta så pass att jag kräks. När jag sysslade med nyss nämnda så gjorde det ont i stygnen, inte så jag tror stygnen gick upp eller så, mer som att stygnen..inte slet, men kanske skadade litet vävnad runtom.
Kanske är det det som känns? Iallafall så blöder jag superlitet och har yttepytte, knappt något avslag alls.
Men efter hostattacken på neo så började det blöda mer och nu gör det ont att sitta, stå och gå och när jag ligger känns det inte alls bra.

Som tur är har jag en tid på måndag. Igår började tempen..(jag har tagit tempen i princip varje dag sen jag blev gravid för att hålla litet koll på infektioner) och jag har 36.6 i temp. Konstant med ett fåtal avvikelser på 36.7. Men igår mådde jag hemskt. 37.6 hade jag då. Kanske har jag en infektion eller nåt i livmodern?

Jag börjar känna att jag vill bli fin igen, kvinnlig och somrig. Jag har ju lufsat runt i myskläder och sköna mjuka gravidkläder länge nog nu. Nu vill jag handla massa nytt! Och jag har kissat ur mig 11! kg i vikt.  Hela elva kg! Jag vägde mig precis innan igångsättningen. Däremot så har livmodern krympt långsamt och jag har en mage att göra mig av med. Litet lår med. Men!
Jag har också massa vatten kvar med! Massor! Ska försöka få hjälp med det på måndag med.

Sen ska vi hitta på något roligt att ge till specmödra, förlossningen och BB. Ideér och förslag mottages tacksamt!
Blommor går ju bort, liksom godis.

Lily är rätt kinkig på nätterna. Hon är vaken och ledsen då.
Hon vill äta och sova (ligga titta) nära hela tiden. Så varje natt så känner jag att jag bara måste fålitet sömn alls.
Jg ber därför min kära underbara make att ligga känguru med henne. Det gör han så gärna. Han ligger still och sen klibbar de ihop (säger han). Vilket innebär att hon i princip sitter fast på hans mage till hon vaknar och vill ha sin fjärde “nattmacka”.
Vår lilla monsterhungriga nattvarelse.
Hon badade imorse. (Hon var klibbig av bröstmjölk. Sch, säg inget till Roger.)
Blev bara ett snabbad. Nu när hon sov passade jag på att fixa hennes yttepyttesmå naglar.
Smörjde in henne där hon var torr.

Hon är kittlig under fötterna. Roger brukar göra Bzzzrts på hennes mage.
Hon illvrålar varje gång vi byter på henne. Hon gäspar alltid när hon är på väg att vakna.
Hon ligger med armarna i kors och med benen i kors ofta. Hon somnar ofta när man matar henne.
Sista gången jag ammade henne vaknade hon inte ens till. Hon fiser massor och när hon ligger ner på sidan ser hon ut som en liten apunge. Väldigt söt fast apig.

Jag har svårt för det här. Jag är så lycklig men det känns så så overkligt.
Är det sant på riktigt? För om det inte är det vill jag inte vakna.