Arkiv för ‘ Ultraljudsbilder alla våra tjejor ’

This content is password protected. To view it please enter your password below:

 

This content is password protected. To view it please enter your password below:

 

Vi var så rädda och så nervösa.
Det styr vårt mående till 100% vare sig vi vill eller inte.

Vi kom in och AE kom ut.
Och hämtade oss. Vi hade en del frågor.
Men jag föreslog att vi skulle skippa dom till efter kollen.
Så vi kikade och nu hängde allt på vad hon såg.
Hon sa: Blabla kalla händer..blabla, pratar för mig själv.
(Det gillar vi.) Sen sa hon:
-..och så från en annan vinkel.
Det betyder i sammanhanget att hon letar efter något.
Vi tog det som ett bra tecken.
För det betyder bara en sak.
Hinnsäcken eller en uppklarning. Vilken indikerar att det är rätt.

Yippie! I den rosa ringen ser man alltså hinnsäcken eller uppklarning.
På sidorna så är det vita kryss, det är verktyg för att mäta hinnsäcken.
Den är i rätt storlek för tiden vi är i.

Vi ska ta Fragmin till vecka 16. Tills moderkakan har tagit över helt.
Progestoron till vecka 12.

Vi har ställt frågan om abdomniellt cerklage och det ska
diskuteras med vår läkare JW som kommer vara den som har hand om oss.
Vi har också framställt önskemål om förlängd tid i Uppsala om det går bra tills dess.

Jag ska fortsätta med järn och folsyra till vecka tio för det “går åt nu”.

Jag skrattar inuti och dansar på en äng så mitt långa hår flyger.
Jag sitter under en ek och gråter och Roger håller mig i handen.

Hur jag mår? Jag fattar det inte. På riktigt. Känner inget.
Bara skär oro, ren skräck och som bedövad. Bedövad.
Som om jag fått en spruta med bedövning över glädjen över graviditeten.

Hon sa också att vi har en ny tid runt fredag om två veckor.
Frågan ska diskuteras när vi ska börja med infektionsproverna.
Den här gången vill de inte vara där och peta och mäta utan mer låta det vara som det är.
För att inte stressa livmodern så hemskt. (Eller för mig.)
Så långt det bara går.

Så -asså, det känns inte som på riktigt att vi är gravida.
Det gör mig gråtfärdig. jag känner inget. Vi borde vara lite glada.
Känna glädje men det är bara tomt. Som jag skrev innan. Vi var p minus förut och nu är vi uppe på nollan.
Men vi är inte på plus än. Första ska vi ta oss till vecka 9. För puls på Lillfisen.
Sen är det scary vecka 12 och sen de alla andra låååånga sekundrarna (ny substantivböjning i bestämd form) ändå fram till PeekaBoo.
Lillfisen, stay in där. Kleta dig fast, väx för himlens skull och stanna där.

Måttet på hinnsäcken beroende på vinkel är 9.1 mm och 9.3 mm.
Som det ska vara jag gissar egenhändigt att embryot fäste 2 dagar efter ÄL.
Jaja, jag vet E, men min kropp är som den är :)

Jag vill samla ihop er (IGEN) och bunta ihop er alla och ge er en grouphug!

Uppdaterat:

Vi åkte till scandic och åt lunch. Sen för att hämta medicinerna.
Som fanns inne till hälften. Nytt system.. är att vi får Fragminet av gyn.
Så nu har är jag hemma igen och maken på jobbet. Jag är nära tårar och skratt.
Jag grät faktiskt när AE lämnade rummet för att hämta en lapp om Fragminet.
Man bara lite.

 

This content is password protected. To view it please enter your password below:

 

ultrabild4

Eftersom det kan vara svårt att se vad som är vad..

Huvudet är vid cirkeln.

Rumpan är under pilen.

Det som ser ut som en pillesmurf  är ett ben.

 

Inskrivningen idag inleddes med ultraljud. Det var en dålig manick de hade där. Men det såg bra ut.
Bäbis hade hjärtljud och låg och sov. Verkar vara en sömnig rackare det där. Han/hon sov sist med.
Med händerna ovanför huvudet. Min barnmorska Anna sa att det var ett bra tecken så vi hoppas på det.
Sen de vanliga ritualerna- tre rör blod, kissa i mugg-prata hälsa och ohälsa.

Hon undrade hur mycket jag gått upp i vikt:) Jag svarade att jag var för kort för min vikt:) Jag hade gått upp 4,5 kg. Jag parkerar rumpan oftare på Natasha så jag antar att jag blivit bredare där med:)
Det tog sina två timmar med prat och sånt. Vi ska söka på nätet efter forskning på navelsträngsblod och se om vi kan hitta ngn som vill förvara det osv. Ska kanske finnas i Norge, tydligen är Sverige så efterblivet att vi borde åka till Norge för att föda.

Men nu är det över:) jag tycker inskrivningen är så ledsen/läskig för den ger så mycket hopp och jag vet inte om jag står ut med det.

Iallafall så blir vi kallade till Falun på det “vanliga ultraljudet” i vecka 18. Där har de bättre utrustning för att titta på bäbisen.

Bilden blir större om man klickar på den.

Men den är verkligen suddig och oklar.

Men det är ändå ett foto på vår lilla drömskatt.