Arkiv för ‘ Förutsägelser? ’

Vi var ute och gick en sväng. Skönt med en promenad. Jag har börjar få vatten i kroppen och det är inte roligt. Men om vi går så blir ont av foglossning värre :(

När vi kom hem mixtrade jag med min Simssida och min man satte upp taklampa i köket. Vi börjar bli litet trött och ska snart krypa ner i molnen/sängen.

Jag ska lägga upp litet bilder på min mage först. Roger tog några bilder idag.

Nattnatt!

 

Uppdaterad

Vilken dag. Min barnmorska Anna ringde och sa att utredningen till min magvärk.. lett till att en läkare har tagit tag i det här. Han tror att det kan vara ett tarmvred på väg och att det kan bero på sammanväxningar (att sammanväxningarna har växt ihop med tarmarna) efter operationerna jag gjort tidigare och det är ju inte bra för Minituff.. så man är ju orolig och litet ledsen. Han skulle kolla runt litet vad som  gjort i Falun när jag var inlagd och titta i tidigare journaler från operationerna. Har en tid på måndag-så då får jag kanske reda på vad som händer framöver. OM det skulle bli operation.. så skulle jag bli väldigt jätteledsen…eftersom det då blir litet farligt för Rogers och min lilla Minituff-som nu väger ca 400 g och är 19 cm mellan hjässa och rumpa.

Dessutom har jag fixat en ny blogg som kommer ta en del tid. Den kommer att ha premiär den nionde och där kan man hämta Sims 2 hus som jag byggt och stoppat i downloads i. Bilder ligger under Sims kategorin ganska långt ner. Husen kommer slängas upp först och sen de litet roligare kläderna.

OM Minituff stannar hos oss så ska Minituff få en egen blogg. Vi har ännu inte bestämt om den ska vara för nära vänner och familj eller helt öppen. Kanske som min men med fler protected poster. Vi vet inte. Den är iallafall en Minituff-gåva från min rara -omtänksamma och oerhört intelligenta bror!

Möjligheten till att vi flyttar utomlands är befintlig och det kanske blir av -kanske inte. I så fall tar jag bloggen med mig men ort/land och eventuella planer kommer att förbli hemliga in i det sista.

Nu ska jag in under vattenfallet i badrummet och bli alldeles fräsch och ren, vi ska titta på bilar så Minituff-får plats med sitt transportmedel.

 

Mamma har åkt och jag pratade med pappa i telefon en timma. Det är roligt att prata med honom. Det är ytterligare en dag av graviditet-blivande moderskap som går. Tiden går sakta och stilla. Det är tyst i huset och jag hör katterna snusa. Jag sitter i vardagsrummet med en laptop i knät med fossingarna på bordet.

De nya vardagsrumsmöblerna har inte kommit. Däremot har en hurts till skrivbordet kommit idag. Min. Roger , min man fick ta den första. Jag och min man badade igår. Som tur var hade jag Ulla bredvid badkaret. Min middag -var onödig att äta. Ulla la rabarber på nästan alltihop.

Pratade med min barnmorska under kraftig värk idag. På skalan 10. Håll på höger sida. Ligger stilla och försöker slappna av då. Svårt när det gör så ont att det enda som existerar är smärta. Hon skulle på något möte på fredag, med läkare, hon skulle ta upp mig där. Försöka hitta en lösning, ett sätt att få det bättre.  Det är över hundra dagar kvar. Illamåendet är fruktansvärt men jag börjar vänja mig. Håll-ontet däremot. Känns som att jag är döende. Men det vet jag ju att jag inte är. Ringde Margareta idag, hon kommer imorgon. Kul – det var ett tag sen. Jag ringde Millan med. Hon var upptagen så jag sa att vi hörs senare. Igår när Millan ringde och vi pratade så kom hon på några rader som passar när man är sjuk och gravid osv.  Hur det känns vid en förlossning.

“Lyssna på mig som jag är vuxen men behandla mig som ett barn”.

Så -exakt så -känner jag nu (vid ont och illamående) och varje gång när jag orolig och rädd åker till akuten med Roger. Kanske ska trycka upp en tröja? Som jag kan ha på mig när vi åker in till förlossningen -om det nu blir en sån.. Hoppas*

Jag pratade med en annan killkompis idag. Hans projekt är hans och hans sambos nya hus. De bygger nu. Han har tidigare berättat att hans syster (när hon var gravid) mådde illa typ tio minuter under hela graviditeten. Känns jobbigt att höra. Min man sa idag på lunchen att det måste ju finnas någon i Sverige som har den sämsta måendet under en fungerande graviditet. Han börjar misstänka att det kan vara jag. Jag är inte lika säker. Finns ju alltid någon annan som har det värre. Svårt att tro att jag skulle vara den. Å andra sidan med mina odds…Varför inte? Vilket då -under lunchen ledde till att jag naturligtvis började gråta. Jag är fortfarande känslosam men inte alls så nära tårarna som jag var i December.

 

När man går igenom olika typer av kriser brukar sorgearbetet se ganska lika ut. Ofta är det nog separation, dödsfall eller andra typer av besvärliga saker man kan få lov att gå igenom och eftersom jag är så intresserad av det så har jag sen tidigare läst en del om det. Jag finner sorgearbetet extra intressant.

Ungefär såhär kan det se ut. :)

Förnekelse eller att acceptera att något mindre bra -väldigt tråkigt har hänt. (Det här händer inte mig.)

Ilska.  (Varför just jag?)

Sen börjar man köpslå. (Det är då alla OM kommer, om bara eller jag kommer att bli en bättre person OM bara.)

Efter det kommer själva depressionen. (Då man inte bryr sig mer.)

Till slut så accepterar man det. (Jag är redo för vadsomhelst.)

Är det inte intressant hur lika alla hanterar olika typer av kriser? Att människor -hur olika vi än än -att när det kommer till kritan så är vi ändå så lika?

Nu ska jag försöka steka litet kycklingfileer åt mig och min man. Vi har faktiskt fått ganska mycket gjort idag. Jag har plockat upp en massa saker i kontoret och Roger har varit och slängt saker. Han har dessutom monterat stuff. (som vi kan ha mer saker i).

Jag är hungrig, så nu måste jag gå. Hälsar till Johanna, Jimmy ocxh en liten puss på näsan till lilla söta Nili!!

Tidelidou!

 

Söndagen

Vi sov länge, åt frukost och åkte till en av Rogers kompisar och bytte vår BMW -utan dragkrok till en snösäkrare volvo MED dragkrok. Vi hade redan hyrt släp så vi hämtade upp det.

Sen for vi iväg på möbeljakt. När vi kom till Falun såg vi en bil med snö på bakrutan -skrift fanns.

En mil innan Hofors så såg vi en bil -en saab kombi som hade farit upp på staketet. Där den satt fast som en häst över ett hinder. Eller som ett piratskepp som åkt upp på land. Man såg bilens hela underrede och den  hade kört ner ca 50 meter staket. Det verkade som att ingen hade kommit till skada.


Titta vad snö det är! Det kändes som att åka igenom en sagovärld. Det var väldigt mysigt. Vi satt och pratade en del och vi har namngett vårat hem till Booooo. (Som ett spöööööke) Ett O för varje en som bor här. Ett för mig och ett för min man och var för varje katt. Natasha, Pussel, och Chess. Om allt går väl så får vi ett O till, till sommaren. Vi har ju fått vårat prelimenära datum när O kommer -för länge sen. Do-date för bäbis. Säger det längre fram. Jag vet att många vet men inte alla :) Nu ska jag fortsätta i röran.

 

 

 

Igår. När min man var hemma på lunch så fick jag sammandragningar. Oj, vad ont det gjorde! Jag tänkte att nu ramlar min bäbis ut och dör. Vi åkte till Falun och fick vänta ganska länge-trots att det var kvinnokliniken och att vi hade ringt innan. Vi fick ett akutrum. Jag bad min man att sjunga litet för jag var så rädd. Han sjöng-först någon improviserad pirat/sjörövarsång och sen när han inte kom på mer text-sjöng han kod. (programmerare) Han är så rolig och han fick mig lugn och att inte vara så rädd.

Iallafall så övar tydligen livmodern på att dra ihop sig och så-det ska tydligen vara så innan förlossningen. Men alltså hallå-jag har ganska lång tid kvar och jag “fyller” 18 graviditetsveckor idag. Det är ovanligt att det börjar så här tidigt och alla känner det inte heller. Så, nu vet vi det-ingen fara på taket eller i det här fallet-med bäbis.

Just ja. När han -Fab-nånting gjorde ultraljudet så såg vi bröstkorgen och bäbisen tuggade med munnen och vinkade med armen och jag tyckte jag såg en pillismurf!

Men vad vet jag jag har ju bara sett cirka 100 ultraljud och då menar jag ju mina egna. Bäbisen satt med ryggen till. Jag vill ha en liten tjej-killar luktar så äckligt när de är tonåringar. De har fotsvett och rumpsvett och armsvett och usch. Jag vill ha en tjej. Tjejer är coolare och roligare-och luktar godare. MEN här dyker ett dilemma upp. Min man vill ha en son. Vi har bestämt oss preliminärt att inte skaffa fler barn än ett eftersom det har varit och är så påfrestande + att jag varit ganska sjuk hela tiden. MEN (ja igen) så… jag älskar min man och jag vill göra honom lycklig. Så OM det blir en pojke så stannar vi här..om det går bra -annars så måste vi naturligtvis göra om allt igen. Men om det blir en flicka kommer jag att välja gå igenom alltihopa igen för jag vill verkligen ge min man en son. Ja, jag kanske tänker som ett våp nu men det är så jag känner.

 

 

 

Inskrivningen idag inleddes med ultraljud. Det var en dålig manick de hade där. Men det såg bra ut.
Bäbis hade hjärtljud och låg och sov. Verkar vara en sömnig rackare det där. Han/hon sov sist med.
Med händerna ovanför huvudet. Min barnmorska Anna sa att det var ett bra tecken så vi hoppas på det.
Sen de vanliga ritualerna- tre rör blod, kissa i mugg-prata hälsa och ohälsa.

Hon undrade hur mycket jag gått upp i vikt:) Jag svarade att jag var för kort för min vikt:) Jag hade gått upp 4,5 kg. Jag parkerar rumpan oftare på Natasha så jag antar att jag blivit bredare där med:)
Det tog sina två timmar med prat och sånt. Vi ska söka på nätet efter forskning på navelsträngsblod och se om vi kan hitta ngn som vill förvara det osv. Ska kanske finnas i Norge, tydligen är Sverige så efterblivet att vi borde åka till Norge för att föda.

Men nu är det över:) jag tycker inskrivningen är så ledsen/läskig för den ger så mycket hopp och jag vet inte om jag står ut med det.

Iallafall så blir vi kallade till Falun på det “vanliga ultraljudet” i vecka 18. Där har de bättre utrustning för att titta på bäbisen.

Bilden blir större om man klickar på den.

Men den är verkligen suddig och oklar.

Men det är ändå ett foto på vår lilla drömskatt.