Arkiv för ‘ Roger & Jag ’

Mys på balkongen,
mys på min man.

Katter är mys och gos och gulliga.

katterna

 

Make och händig, teoretiker och praktiker. Men framför allt min bästa vän och blivande pappa och far.

Titta vilken bra pappa han kommer bli!

pappabild

 

Alla sover. Utom jag förstås. Visst är min lilla familj fin?

familjen-sover

 

Sommaren 2008 åkte vi till Gurgis och Fompafompas sommarstuga. Åh, vad jag har letat efter dom bilderna-hade dessutom för mig att de var av bra kvalité. Jag har letat och letat men inte hittat.

Jag tror vi tog dom med min mans mobil. Jag bad honom ta hem sin gamla mobil. Den var död. Satte i laddaren. Inget. Stendöd. När Roger kom hem så kom han på att bilderna kanske låg på minnet. Han tog ut minnet. Satta i sin bärbara jobbdator. De ville inte konvertera sig och öppnas. Hans andra- stationära dator började lukta bränt förra veckan och nätaggregatet är dött. Vi hade ett annat i förrådet. Roger sa att han visste var och gick dit och var borta en timma. Han satte i det och startade datorn och vips! Där var bilderna! Men inte så bra kvalitet som jag mindes.

Altt detta för dessa bilder! Så njut. Det gjorde vi -när vi var där.

Vi åt en god förrätt och grillade och ..vi åkte och badade efter maten. Där finns ett hemligt Hawaii! :) Roger var öl -vin och spritfri, eftersom vi skulle köra hem senare på kvällen.

Bada vatten

Riktiga pirater dricker sprit när de badar.

Hittade förankring till ett piratskepp och en liten piratgömma.

Piraten Roger gav mig en piratring.

(Fick den på vår pre-honeymoon semester)

Tillbaka vid stugan så satt vi ute med tända ljus

och myggljus och bara hade det underbart fantastiskt jättebra.

Jag fick en Irish av piraterna.

Vi satt och pratade och skrattade

och tittade på utsikten och njöt av att det var stilla och mysigt.

Nanna natt natt

 

This content is password protected. To view it please enter your password below:

 

Paketen jag fick av Anna när jag fyllde år.

Det här är min man med bokmärken i huvudet. Jag satt i hans knä i somras. Jag hade varit och köpt bokmärken-vi läser ju en del och behövde bokmärken för vi kommer aldrig ihåg vilken sida vi är på. Så när jag satt i hans knä och smekte honom i håret- han gillar det, så satte jag dom i hans hår.

Visst blev han fin?

Han är min fin! :)

 

Min make den här sommaren. (2008)

Jag- sommaren vi träffades. (2006)

 

Här är den. Min jättebigga babymage. Min makes och min bäbis, ligger därinne och jag tror den snusar i sömnen sådär som min man gör. Jag börjar tycka att det är knepigt att böja mig ned. Det tar emot och trycker på bäbisen. Vilket i sin tur leder till illamående och hurl:) Japp, det är en komplicerad mage ni tittar på. Men den är min bäbis hem och den måste ju få leva runt lite därinne och det måste ni ju förstå att det kanske inte är så roligt att vara sådär trångbodd och när jag böjer mig så klämmer jag åt den lilla stackaren.

 

Jag bakar bröd. Vi ska snart äta kvällsmat. Vi har hållt på en massa idag och än finns det kartonger kvar.

Det luktar så gott med nybakat. Man blir så hungrig av att hålla på och slita. Jag har hållit på mer än jag borde. Hade så ont i ryggen inatt att jag hade svårt att sova. Vi har fönstret öppet och det är så skönt att andas kall luft när man ligger under varma duntäcken och myser så det gjorde inte så mycket. Min man håller om mig på nätterna och det är så skönt att sova alldeles intrasslade. Det är så nära och det är himlen att sova hud mot hud.

Det finns inget skönare. Nu ska jag ta ut brödet ur ugnen. Mums fillibabba!

God sömn!

 

Packar upp kartong på kartong och funderar. Hur jag kom hit. Hur allt är för oss. Vilken tur vi haft som mötte varandra. Vilken oerhörd lycka vi delar.

Min man är den största delen av det och han är så lycklig så han lyser (vi behöver inte montera upp lampor) men det blir besvärligt när han rör sig-det blir mörkt när han lämnar rummet).

Jag kände bäbisen sparka i magen i söndags när vi låg och godmorgonpratade innan frukost. Han skrattade och log med glitter och sol i ögon och blick. Sparken kändes som en liten luftbubbla som poffade.Vi ligger alltid och godmorgonpratar med varandra på helgerna, så går vi upp och pratar en timma vid frukosten. Det är veckans höjdpunkt. Vi går runt och bara myser av att vara nära och ha det bra.

Vi pratar om hur vi vill bli  som föräldrar-vad vi vill ge och lära vårt barn. Några saker min man ansåg  vara/är viktiga: integritet, ifrågasätta och ta ansvar för sina handlingar. När jag var liten hade vi den här på kylskåpet. Jag tyckte alltid om att läsa den.

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk lär sig att slåss

Ett barn som hånas lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen

Hans blick när vi pratar om bäbisen värmer mig så och han lyser klarare och vackrare och varmare än solen. Han säger att han aldrig varit så lycklig som han är nu.

Han kommer att bli världens mest underbara pappa. Under de 3 åren vi har träffats så har han utvecklats och mognat så mycket. Jag med. Vi lär varandra nya saker hela tiden. Jag lär mig tålamod och att vara här och nu. Han lär sig säga från istället för att bli trampad på-mao han lär sig mindre tålamod*skrattar*. Han lär sig att säga nej, att se människorna bakom orden. Att människor inte alltid menar det de säger.

Villkorslös kärlek

Nu när jag ska ha barn till sommaren så funderar jag en del på min egen barndom och mina rötter och min relation till min familj. Jag har funderat på familjer som grälar. Min familj är som en stor grekisk/italiensk/brasiliansk (läs grälig) familj, fast vi är svenskar så har vi en del gräl-högljudda arga gräl, men när vi har sagt det vi vill så är vi sams igen. Oftast på en gång -ibland litet senare. Men vi blir alltid sams igen. Jag funderar på uttrycket villkorslös kärlek.

Det finns i vår familj. Hur osams vi än varit så hittar vi alltid tillbaka till varandra. Mina föräldrar -med alla fel och brister jag tycker att de har -och de brister de anser att jag har. Så känner vi i vår familj alltid villkorslös kärlek. Vi kan vara ledsna, arga och besvikna och känna oss sårade av vår familj.

Men alltid alltid alltid så förlåter vi varandra. Det är en del av livet. En av livets meningar. Jag har insett att alla föräldrar inte känner så för sina barn och det tycker jag är jättekonstigt. Det finns barn som är ett eller tre eller sju som inte får villkorslös kärlek av sin mamma och pappa! Jag begriper det bara inte. Det är inte greppbart.

Det känns så bra med min familj. Det känns tryggt att veta -att i slutändan -att om något händer så -oavsett vad finns vi alltid där för varandra. Att vi i vår familj -alltid kan förlåta varandra.

När jag var liten så hade jag en fantastisk världsbild -och när jag växte upp så insåg jag då och då att den inte stämde med verkligheten. Mina föräldrar skyddade mig -på gott och ont.

När jag insåg att det fanns krig så förstördes en stor bit av min världsbild och jag blev jätteledsen. När jag insåg att människor som Hitler fanns -ännu en bit förstördes. Än idag blir jag alldeles förvånad när det dyker upp elakheter och falskhet. Som tur är händer det inte så ofta.

Jag gillar den jag har blivit och den jag är. Inte en dag vill jag ha ogjord, inte en minut allt som hänt(även det som varit mindre bra)har gjort mig till den jag vill vara idag, till den jag är. Jag har gjort inre och yttre resor och kommit underfund med massor av saker-till exempel vet jag vad jag vill dela med mig av till vårat kärleksbarn.

Dubbel Lycka (Kinesiskt)