Arkiv för ‘ Min fantastiska make! ’

Roger nu när han kom hem på lunchen:

Vad fint du städat i hallbyrån!
Det var så fint så imorse fick jag två högervantar med mig till jobbet.

Han har flera likadana handskar eftersom han brukar glömma ett par på jobbet eller i bilen.

 

Idag har sängen äntligen äntligen blivit inhandlad och här får ni en tjuvtitt.
Jag var nämligen där när de monterade,bäddade den. Mamma och Roger. Jag var med på avstånd. På Skype.
Jag tog en tjuvbild men min man hade kameran med sig så bättre bilder kommer inom liten tid.
Däremot så kommer kort på min älskade perser, på plats hon med.
Jag saknar henne så det gör fysiskt ont i magen.

 

Igår kväll när vi skulle sova sa Roger:

Du är som ett vattenfall som solen glittrar i. Nyckfull och aldrig samma utan förändras vackert.
..

Jag började skriva eftersom jag inte minns alltid och han kom av sig….

 

En annan sak som är litet ledsam är att jag är ful just nu.
Det är ju tillfälligt-jag vet.
Somliga blir skitsnygga när de är gravida.
Not me. Oki då-lite kanske.
Men jag är svälld av allt liggande.
Och utan motion går det snabbt utför.
Jag beklagade mig till Roger i hissen (där det finns en jättespegel. Vi var ut och gick litet-för en timma sen.)

Nu kom han tillbaka efter att ha diskat efter lunchen.
Jag sitter och mailde just iväg ett litet.

Han sa:
“Du har iallafall något att jobba med”. De flesta här som fått barn nu-har inga bröst och är plattstjärtade. De är valkiga och asfula.”
Inte för att meningen i det spelar någon roll, inga bröst och plattstjärt är snyggt med.
Kläder sitter snyggt då. Men jag log för att han försöker muntra upp mig.
Det gjorde mig litet gladare.

 

Allt i ett.

 

Roger har börjat bestämma över Linnea.
Hon är i min mage så.. det går liksom ut över mig kan man säga.
Det är hans manliga beskyddargener som slagit till.
Han vill att jag tar det lugnt.
Vilket jag gör men han bestämmer om jag får eller inte får göra saker.
(I förrgår körde han ut mig i vinden i fem minuter utanför entrén.
I går skjutsade han mig till cafeterian vid stängningsdags
och sen ut i fem minuter-jag börjat må riktigt dåligt av att ligga.)
Jag protesterade lite, men det är oki. Mitt ego gillar det inte men mitt våp gillar det.

Vissa föds till kung och få regera.

Kungar föds till att regera.
Snopp före snippa.

Kung,
snopp
snippa.

I den ordningen är det, sa han.

Jag började skratta, våldsamt.
Jag har så torra slemhinnor så då börjar halsen hurla.
Och jag börjar hosta. Jag skrattar så våldsamt att hostan blir värre så jag nästan kräks.
Jag skrattar så förfärligt så det kommer kiss.
(Bäbisen trycker på för de allra flesta gravida då.)
Jag tar en tur till duschen och är glad hela vägen.

“Jag är man, jag är härskare, jag är neandertalare.”

Men han är manlig i sin styrka.
Och mitt inre våp faller.
Just nu.

Tänk vad man kan älska!

 

Tänkte passa på och tacka alla som varit hit och besökt oss under de sista två veckorna. Snart flyttas vi till förlossningen och då är det ej tillåtet med besök. Det har varit en extremt tuff tid och vi uppskattar verkligen de som aktivt stöttat oss genom att ringa,  kommentera på bloggen eller besökt oss och visat omtanke . Det är inte lätt att söka stöd när man är helt uppslukad av oro. Varje besök har varit en oas i en annars tung vardag. Speciellt tack till min gulliga svärmor som åkte 60 mil bara för att vara med oss en eftermiddag och såg till att hennes favoritsvärson fick lite riktig mat i sig. Tack. Det betydde mycket./ Roger, stolt pappa till Leia och Linnea samt äkta man till Jennifer

 

Jenny ligger med värkar. Hon har tagit Bricanyl, Lergigan och ligger med en röd vetekudde på magen.
Har mätt tappen idag. Den har krympt från 28 till 22 mm på sju dagar. Det är inte bra att den krymper så snabbt. Om 10 dagar så passerar vi gränsen för att de sätter in hjälp och just nu känns det som en kapplöpning. Vi är ledsna och oroliga. För att stilla värkarna kan man sätta in Bricanyl i form av dropp. En sköterska kom och pratade med oss en stund. Jenny grät och sköterskan ska kolla om det finns nått lugnande hon kan få för att försöka slappna av lite.  Det är ok om tappen fortsätter att krympa långsamt.Vad vi är rädda för är kraftiga värkar som sätter igång. Normalt så krymper tappen sakta efter 20:e veckan men inte i den fart den gjort nu. Just de sista millimetrarna är viktiga. Allt från 20 mm och uppåt är bra när det gäller risken för förtidig börd.
Jenny har fått mer lugnande nu och tagit ytterliggare en Bricanyl. Förhoppningsvis lugnar värkarna ner sig.

/Roger

 

Nu kan jag..

Titta på min egna tv, jag kan spela tv-spel och ligga och har tv:n kopplad till datorn så nu
kan jag ligga ner mer och computa samtidigt.
Åh! vilken underbar make jag har!
Visst är han bäst!

Bad news!
I morgon måste jag dela rum och Roger får antagligen inte vara kvar efter sju.
Det är jättejättejobbigt och jag vet att jag är väldigt väldigt skör.
Jag blev så så ledsen och grät en massa.
Angela är underbar, hon sa först att det skulle komma någon, vilket gjorde mig förtvivlad,
sen tog hon reda på när någon den som kommer, kommer, så Roger får iallafall vara här ikväll.
Jag står liksom inte själv just nu. Jag lutar mig på Roger.
Med honom är jag lugn och trygg och fungerar någorlunda.
Jag har en oerhörd stress inuti, rädslor och livrädd.
Att vara själv just nu-med allt inuti som rör sig som djupa starka strömmar i en å,
mina känslor som trasar sönder mig av oro och rädslor och gråten över Leia
som kommer varje gång jag tänker på eller känner lilltjejen i magen röra på sig.
Roger är som dagen och håller mörkret borta med sin blotta närvaro.
När han går träder alla spöken fram ur alla vinklar och vrår.
De kastar sig över mig och allt blir hemskt och gör ont.
Jag saknar Leia och önskar att hon hade stannat.
Längtan och saknaden som tidigare var hanterlig gör allt ondare.
Rädslan att förlora en dotter till..går inte att beskriva.

Jag vill så gärna att det ska gå nu.
Önska med mig..

 

Tiden knuffade mig så jag blev sen med det här inlägget.
Jag ber om ursäkt. Jag hade lovat. Flåt.

Vi började prata löst om att gifta oss 2007. La just inget allvar i det.
(Vi träffades på påskafton 2006.)
Sen gjorde vi slut en kväll och jag vet inte om vi någonsin blev ihop efter det. :)
( mamma-det är humor.)
Jag vet inte hur det gick till men 2007 den 7 september förlovade vi oss.
Roger tyckte att det var större att gifta sig än att skaffa barn.
Jag tyckte det var konstigt.
Ett barn är ju ett större antagande och ansvar än att gifta sig.
Jag förstod inte hur han tänkte.
Jag menar, man kan ju skilja sig i sämsta fall.
Men ett barn-kan man aldrig göra ogjort.
Han ville ha barn med mig och han ville gifta sig med mig.
Men han ville ha barn först och gifta sig sen.
Jag tyckte det var konstigt.
För mig så lovar man först och skaffar barn sen.
Inte skaffa barn först och lova sen.
Mysko, men helt oki.
Det ligger nog i deras fortplantningsgrej.
Sen just då så var någons familj rätt upptagen.
Så vi fundrade på att vänta så att de kunde vara med.
Men sen gjorde vi inte det. Det är ju vårt liv liksom.
Vi visste inte hur länge de skulle vara upptagna.
En dag var jag sur. Jag minns inte varför.
Kan liksom inte se någon anledning att vara sur.
Det är omöjligt eftersom Roger är världens underbaraste.
Men jag måste väl få vara sur fast han är så perfekt.
Jag stod i köket, vi hade ätit middag. Jag hade plockat undan.
JO! Nu vet jag varför jag var sur!
Jag hade maten klar och han var sen och ringde inte ens för att säga det.
Han älskar sitt jobb så ibland glömmer han bort att åka hem.
Ibland måste jag ringa hem honom. 😀
Det är ju typ enda gången jag kan bli sur.
Det är liksom inget roligt att bli bortglömd.
Jag är så irriterad just då att jag ger mig på hela spisen med disktrasan.
Vi hade ätit någonting som tar tid och jag hade verkligen planerat och ville överraska.
Han blev så glad då.
Jag hade nog bakat någon efterätt med.
Han säger:
-Du..
Jag vänder mig om och han står där på knä..
Och säger de magiska orden.
Magiska?
Jo, för att när världens finaste man frågar så är de magiska.
“Förlåt att jag kom försent, förlåt för att jag inte ringde.
Jag vill leva med dig alltid och jag vill bilda familj med dig och få fina små smarta blonda barn med dig.
Vill du gifta dig med mig?”
Vem kan motstå det?

I min ring står det : Min Roger & Jennifer
I Rogers: Min Jennifer & Roger

Rogers ide. 😀
Vi kallar varandra ofta för min!
—————
Vi satte datum och Roger ringde och bokade en vigselförrättare.
Det visade sig vara min pappas kusins hustru som vigde oss.
(mina tremänningars mamma-Kicki.)
—————
Sen gick dagarna och vi planerade inte så värst.
Det blev dock bråttom sista veckan.
Vi köpte allt sista veckan innan.
Ja, utom ringarna.
Jag fixade en makeup artist. Jag bokade en hårtid hos frissan.
Och en massa mera bestyr var det. Litet småstressigt sådär.
Vi fixade en fotograf (en vän till mig som fotar för det är roligt.
Han sa att bröllopskort är svårast att ta men ställde upp ändå.)
—————
Tänkte lägga upp några bilder.
Jag bloggade aldrig om det då..
Tiden liksom slank förbi mig, trängde sig före innan jag hann först.
Så jag ber om ursäkt, men jag scrappade litet med dom
för att få eftermiddagen att gå. Det var då tiden..trängdes.
Så här är dom.

vart-brollop

vart-brollop-4

vart-brollop-31

vart-brollop-22

OBS! Sista kortet är taget dagen innan.