Arkiv för ‘ Min fantastiska make! ’

Jag brukar ringa honom när jag satt vid skrivbordet i gamla lägenheten -han brukade sitta och jobba -eller spela något spel i köket. Bara för att säga att jag saknade honom eller för att jag började bli hungrig -ibland frågade jag vad han ville ha att äta och ibland frågade jag om han kunde börja med maten.

Scenario:

Jag ligger i sängen i sovrummet och surfar och skriver. Han bygger garderober.

Han säger:

– Kan du hjälpa mig?

Men eftersom jag är inne i att fokusera på att läsa en artikel, vill inte bli avbruten så svarar jag:

-Jag är inte hemma. Du får ringa mig och fråga om jag kan komma hem. Varpå han tar sin mobil som ligger en meter från mig i sängen och börjar ringa mig. Jag svarar och han säger:

– Hej älskling! förlåt att jag stör dig mitt inne i en massa viktiga saker, men kan du komma hem och hjälpa mig i 5 minuter?

Han är så knäpp och rolig så jag klarar inte av att hålla mig för skratt. Jag börjar skratta och svarar: “att det är klart att jag kommer hem och hjälper dig.” Vi lägger på och jag säger:

Jag är hemma nu.

Så hjälpte jag honom. Sen sa jag att nu går jag igen och så la jag mig i sängen igen.

(Vi är i samma rum hela tiden.)

 

Förut innan middagen.. så skulle jag se om gardinerna passade i vårt nya kök. Så jag hoppar upp på en stol-och sen kommer jag inte ner. Det är roligt på ett sätt men ack vad jobbigt det känns på ett annat. Jag kan själv! Jag vill inte be om hjälp för att komma ner, men blev tvungen. Memo: hoppa inte upp på stolar mer.

Min fantastiska make lagade middag och tände ljus, det blev hoki i ugn, grädde med hasselnötter och Brie utan möglet med ris till. Jättegott. Sen efter maten så satt vi och pratade ett tag.  Det tycker jag om.

Jag satte mig att blogga litet när min man sa:
-“Kom”. Han hjälpte mig tjockbollen (mig) upp ur sängen och in i badrummet. Han hade hällt upp ett bad med massa bubblor och bubbelskum, han hade tänt massa levande ljus och så. Han är bara så omtänksam. Det är skönt att bli överraskad när man känner sig som en alldeles för kort boll med runda armar och ben som står rakt ut. Nu kommer jag inte heller åt att raka benen. Hur ska jag göra då? Vara ett våp och ringa en vän? Vara ännu våpigare och gå till Nova instituitet en gång i veckan? Eller helt sonika be min man hjälpa mig? Vi sover ju så nära och jag tycker om när mina ben är lena och känns som nya och mjuka. Det är det bästa som finns att njuta, nybadad i nyrena nystrukna laken med lena ben. Jag vill inte ha lurviga ben, som de på stenåldern. Jag vill vara len.

 

Packar upp kartong på kartong och funderar. Hur jag kom hit. Hur allt är för oss. Vilken tur vi haft som mötte varandra. Vilken oerhörd lycka vi delar.

Min man är den största delen av det och han är så lycklig så han lyser (vi behöver inte montera upp lampor) men det blir besvärligt när han rör sig-det blir mörkt när han lämnar rummet).

Jag kände bäbisen sparka i magen i söndags när vi låg och godmorgonpratade innan frukost. Han skrattade och log med glitter och sol i ögon och blick. Sparken kändes som en liten luftbubbla som poffade.Vi ligger alltid och godmorgonpratar med varandra på helgerna, så går vi upp och pratar en timma vid frukosten. Det är veckans höjdpunkt. Vi går runt och bara myser av att vara nära och ha det bra.

Vi pratar om hur vi vill bli  som föräldrar-vad vi vill ge och lära vårt barn. Några saker min man ansåg  vara/är viktiga: integritet, ifrågasätta och ta ansvar för sina handlingar. När jag var liten hade vi den här på kylskåpet. Jag tyckte alltid om att läsa den.

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk lär sig att slåss

Ett barn som hånas lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen

Hans blick när vi pratar om bäbisen värmer mig så och han lyser klarare och vackrare och varmare än solen. Han säger att han aldrig varit så lycklig som han är nu.

Han kommer att bli världens mest underbara pappa. Under de 3 åren vi har träffats så har han utvecklats och mognat så mycket. Jag med. Vi lär varandra nya saker hela tiden. Jag lär mig tålamod och att vara här och nu. Han lär sig säga från istället för att bli trampad på-mao han lär sig mindre tålamod*skrattar*. Han lär sig att säga nej, att se människorna bakom orden. Att människor inte alltid menar det de säger.

Villkorslös kärlek

Nu när jag ska ha barn till sommaren så funderar jag en del på min egen barndom och mina rötter och min relation till min familj. Jag har funderat på familjer som grälar. Min familj är som en stor grekisk/italiensk/brasiliansk (läs grälig) familj, fast vi är svenskar så har vi en del gräl-högljudda arga gräl, men när vi har sagt det vi vill så är vi sams igen. Oftast på en gång -ibland litet senare. Men vi blir alltid sams igen. Jag funderar på uttrycket villkorslös kärlek.

Det finns i vår familj. Hur osams vi än varit så hittar vi alltid tillbaka till varandra. Mina föräldrar -med alla fel och brister jag tycker att de har -och de brister de anser att jag har. Så känner vi i vår familj alltid villkorslös kärlek. Vi kan vara ledsna, arga och besvikna och känna oss sårade av vår familj.

Men alltid alltid alltid så förlåter vi varandra. Det är en del av livet. En av livets meningar. Jag har insett att alla föräldrar inte känner så för sina barn och det tycker jag är jättekonstigt. Det finns barn som är ett eller tre eller sju som inte får villkorslös kärlek av sin mamma och pappa! Jag begriper det bara inte. Det är inte greppbart.

Det känns så bra med min familj. Det känns tryggt att veta -att i slutändan -att om något händer så -oavsett vad finns vi alltid där för varandra. Att vi i vår familj -alltid kan förlåta varandra.

När jag var liten så hade jag en fantastisk världsbild -och när jag växte upp så insåg jag då och då att den inte stämde med verkligheten. Mina föräldrar skyddade mig -på gott och ont.

När jag insåg att det fanns krig så förstördes en stor bit av min världsbild och jag blev jätteledsen. När jag insåg att människor som Hitler fanns -ännu en bit förstördes. Än idag blir jag alldeles förvånad när det dyker upp elakheter och falskhet. Som tur är händer det inte så ofta.

Jag gillar den jag har blivit och den jag är. Inte en dag vill jag ha ogjord, inte en minut allt som hänt(även det som varit mindre bra)har gjort mig till den jag vill vara idag, till den jag är. Jag har gjort inre och yttre resor och kommit underfund med massor av saker-till exempel vet jag vad jag vill dela med mig av till vårat kärleksbarn.

Dubbel Lycka (Kinesiskt)

 

Igår la min man och en av hans vänner golv i vår hall.

Här kommer bilderna!

Bilderna gör inte vår nya hall rättvisa men de säger kanske något.

(På vissa ställen har det flyttat in prickar. De bor i själva verket i kameran och jag har försökt förmå dom att flytta men det vill sig inte. Så jag måste ta hjälp från exorsister i kameraaffären.
Än är det inte färdigt. Det ska ju dit golvlister med. Sladdarna ska gömmas.

Såhär ser det ut i mörker, nedre bilden.

Det kommer bli hur snyggt som helst när färdigt!

Me like it!

Jag är väldigt stolt över min make.

 

Godmorgon världen!

Jag vaknade utan illamående men nu börjar det smyga sig på igen. Min man kommer hem och äter lunch och gör det nästan varje dag. Han tindrar och lyser av glädje, jag är med lycklig, undrar om jag med lyser och tindrar mellan huuurlen?

Idag kommer Neta förbi och fikar. Jag tycker mycket om henne-hon är så behaglig att umgås med. Hon är 12 år äldre än mig och vi har känt varandra i över tio år. Hon är klok och vis och hypnoterapeut. Hon är vacker och charmig och intelligent. Jag föredrar att umgås med intellektuella personer. Det är så tillfredsställande att kunna ha en abstrakt eller teoretisk disskussion. Eller kanske en disskussion om psykologi. Om varför männsikor beter sig som de gör. Jag tycker att det är superintressant.

Det finns faktiskt människor med sån här liten hjärna!

Jag har själv träffat ett par.

Anyho. Jag har ordnat flyttfest framöver. Jag har bjudit in ett antal vänner att hjälpa till att bära eftersom jag inte får. När de flyttat klart tänker jag laga middag och bjuda på öl och vin till maten. Det ska bli jätteroligt!

Vi har ett annat golv och andra färger, men såhär ser golv”spottarna” ut.


 

har lagt golven nästan klart.
Hans fot medans vi funderar på vilket som passar oss bäst.
Och vi valde det här till vänster, målade fönsterlisterna sen roade han sig med att sätta tejp på katterna.
Jag roade mig med att sätta tejp på honom.

 


 

Jag älskar att han sitter så.

 

Tar en varje dag- och har gjort i en månad -nu är det bara en vecka kvar. Nålen är ca 1,5 cm och hela ska in.
Jag är så spruträdd -så ord kan inte beskriva.. Jag tog dom själv i början, under naveln. Nu gör min man det.

Hur hemskt jag än tycker det är så kommer det kännas läskigt att sluta med dom.

Verkligen mysko. Jättekonstigt.

Mina fraggelsprutor.

Dr.Roger