Arkiv för March, 2008

 

Så här gör du för att hamna i ett tröttsamt underläge

Använd dessa meningar ofta:

Jag kan inte

Jag borde

Det är inte mitt fel

Det är ett problem

Jag är aldrig nöjd

Livet är en kamp

Jag hoppas

Om bara

Vad ska jag göra?

Det är fruktansvärt

OM DU VILL VÄNDA PÅ DET HELA OCH TA KONTROLL

Så kan du använda:

Jag VILL inte

Jag skulle kunna

Jag är totalt ansvarig

Det är en möjlighet

Jag vill lära mig och växa

Livet är ett äventyr

Jag vet

Nästa gång

Jag vet att jag kan

Det är möjligt att lära sig att hantera det

Ta alltid ansvar för hur du är, för vad du har och för vad du känner.

Ta ansvar för hur du är och beter dig mot andra.

Hur uppfattar de dig?

Vänlig eller självisk?

 

1. Undvik att lägga skuld på yttre krafter eller personer för DINA känslor om livet.

Ingenting utanför dig själv kan kontrollera ditt sätt att tänka eller känna. Ta ansvar för dina handlingar.

2. Var medveten om när du spelar offerroller.

3. Fråga dig vad du är rädd för.

Se till vad du har för valmöjligheter i varje given situation.

 

Muppar kan betyda olika saker. I min värld så betyder muppar folk som inte begriper-och jag syftar på fullt friska människor. Kommer från Engelskans dockor/muppets. Tankebefriade- icke levande.

Det finns två typer av människor i världen, de som fattar och de som inte fattar.

Det finns de som inte fattar för att de inte vill fatta -de fattar inte -för de lyssnar inte -vill inte lyssna. Sen de som bara inte fattar för att de saknar vissa nödvändiga komponenter.

Sen så finns det de som fattar. Det är jobbigt att fatta när ingen annan gör det. Självklart så har jag även vänner och nära andra som fattar. Det underlättar om man har många kring sig som inte förstår, hajar och eller begriper.

Perspektiv är viktigt-empati är viktigt och att kunna se längre en till enbart sina egna behov är jätteviktigt.
Sen blir jorden mycket trevligare att bo på om fler förstår.

 

 

Jag undrar varför den mänskliga hjärnan inte förstår konsekvenser? Det verkar som att man måste ha haft tidigare erfarenheter med att A leder till B, för att förstå. En del förstår på en gång -andra inte. Vad beror detta på?

Somliga blir förvånade när de upptäcker vilka konsekvenserna blir. Är de bra så är det ju toppen och de kan välkomna positiv kritik.

Andra blir förvånade när konsekvenserna leder till att det inte blir som de tänkt sig. Vad beror det på?

Att de föresätter en “rimlig” tankeföljd eller att man kallt förutsätter saker som är felaktiga?

När då konsekvensens utfall inte går som man tänkt, kan man välja mellan att stå för det man gjort eller så kan man välja att skylla ifrån sig, alternativt försöka förminska skadan man ställt till med. Det finns ett uttryck för det “skadekontroll” och sen måste man försöka lösa det som gick fel.

Det kan man göra på flera olika sätt. Stå för det man gjort och säga: Jag tar ansvar för det jag gjorde, det var inte såhär jag hade tänkt det skulle gå/bli. Eller så kan man blanda in och skylla på olika djur som storkar, noshörningar och elefanter och låta de stackars djuren ta smällen för att det är enklast så.

Vidare -när man sedan ska ställa oredan till rätta. Vilket alternativ är det bästa? Tänk först efter:Vill jag lösa detta: -Hur skulle jag vilja ha blivit bemött i samma situation. Eller ska man ge det ett halvhjärtat försök och sen strunta i det? När man bestämt sig för ett halvhjärtat försök, ja, då säger man förlåt , sen bestämmer man själv-fast man varit obetänksamt dum -riktlinjer för vilka regler som gäller för att bli sams och sen-kan man inte bli förvånad om man har bajsat i besticklådan igen.

Det jag försöker uttrycka är att: Vad A säger om B, säger mer om A än om B.

Sen när A vill bli sams med B. Då kan inte A ensam sätta riktlinjer för HUR man ska bli sams. Det är upp till A att be om ursäkt, sen får B välja hur B vill bemöta det. Om B då berättar hur det känns så måste A ge B litet utrymme (eftersom det var A som var dum från början). Om däremot A vill sopa allt under mattan och tycka att allt är som vanligt efter en ursäkt. Då har inte A fattat poängen från början.

A kan inte bete sig hursomhelst och sen komma undan med det med ett ord som heter förlåt (det är ju bara ett ord). Om nu A vill bli sams med B igen då får A vara litet ödmjuk och lyssna på B och sen får man försöka gå halva vägen var. Men om A vill att B ska gå hela vägen själv, då är A ute och cyklar. Vilket i sin tur innebär att då kan man lika gärna lägga ner det här med att bli sams, eftersom A då inte tycker att värt besväret.

 

 

Bara för den är så söt.