Arkiv för January, 2009

Vi har många garderober nu. Först en klädkammare. Sen 5 ytterligare garderober. Najs.

Iallafall så håller min man på att torka ur dom litet innan vi lägger in våra saker. Han är litet snorig och jag ska stoppa honom i säng så snart han är färdig. Sen ska jag ta och vika in hans kläder sen ska jag med nanna. Jag har börjat få litet feber och tror förkylningen är på väg att bita mig med.

Men det gör ju inget. Då kan vi ligga i sängen med varsin bärbar- han som jobbar och jag som bloggar och grejjar på nätet med saker. Så kan vi nysa, hosta och snora ikapp. Om det inte blir för besvärligt så kanske jag kan läsa högt för honom imorgon. (Jag har letat på alla halstabletter (och Panodil) och samlat de i en liten låda och ställt dom på hans nattduksbord med en flaska vatten så han har det nära om han behöver inatt.)

Tycker det är mysigt att läsa högt. Vid en öppen spis med ett glas vin inne eller vid en utomhusbrasa på sommaren med öl eller på stranden. Vi brukar också tända ljus på kvällarna ofta och så läser vi i soffan eller i sängen-innan sömnen med våra tre katter som ligger och snusar omkring oss.

Min vän Anna sa till mig när jag berättade att jag brukar läsa högt för min man, att hon tyckte det var töntigt att det gjorde man minsann bara för barn och inte för vuxna.

Då frågade jag henne varför i hela friden hon lyssnade så mycket på talböcker. Utan att tänka svarade hon:

-För att det är så behagligt och avslappnande.

-Just det. Så vad är skillnaden då? svarade jag. Då är ju talboksuppläsaren lika fjöntig som jag då?:)

Hon svarade med att det hade hon inte tänkt på. Tråkigt. Det gjorde ju att det var oki att göra det. Jag har en del nära vänner och på kvällarna brukade vi samlas hos någon och någon läste högt och så satt vi andra och lyssnade. Ofta var det roliga böcker med roliga litet längre passager. Vi brukade turas om.Så myyysigt.

En sommar var jag med Gurgi och Tommy ut till deras underbara sommarstuga. Det finns två tjärnar där och det är grönt och lummigt och sagolikt vackert där. Stugan är är över 100 år gammal men så väl omhändertagen och välskött. De har byggt in en uteplats så man kan sitta både under tak och ute-ute utan tak. En sommarkväll var det litet moln på himlen och myggen började komma. Vi hade grillat och både fått i oss förrrätt och efterrätt. Vi hade tända ljus ut och det var så mysigt. Iallafall så blev det litet kyligt till slut så vi gick in. Tommy tände en brasa och tände massor med ljus inne. Det började regna och vi drack varm konjak och Gurgi tog fram en av Eddings böcker och började läsa högt. Det var bara så jättemysigt. Tommy och Gurgi är så bra på att skapa mysiga stämningar.

Nu ska jag gå och fortsätta plocka ur kartonger.

God sömn!

 

Till min tjocka mage som bara växer så det knakar.
Knakelibrakel.
Min mage ville ha svarta med:) så det får den åsså.

 

Jag bakar bröd. Vi ska snart äta kvällsmat. Vi har hållt på en massa idag och än finns det kartonger kvar.

Det luktar så gott med nybakat. Man blir så hungrig av att hålla på och slita. Jag har hållit på mer än jag borde. Hade så ont i ryggen inatt att jag hade svårt att sova. Vi har fönstret öppet och det är så skönt att andas kall luft när man ligger under varma duntäcken och myser så det gjorde inte så mycket. Min man håller om mig på nätterna och det är så skönt att sova alldeles intrasslade. Det är så nära och det är himlen att sova hud mot hud.

Det finns inget skönare. Nu ska jag ta ut brödet ur ugnen. Mums fillibabba!

God sömn!

 

Vi hittade dessa idag. De var så söta så vi köpte dom. Får måla om dom så de hamnar i rätt färg.

De var så söta – mina nya låtsaskompisar. De heter från vänster -Totte, Nille och Tisse:)

 

Den har inte blivit hängd än eftersom den inte är vald än. Men under den funderar vi på den här:

 

Vi behöver ett vardagsrumsbord som passar. Här hittade vi ett som vi hade bestämt oss för men det känns som att det kan bli för lågt till vår soffa. Vårt ska ju vara pianoblank svart men här kommer en bild på hur det ser ut i vitt.
Det är ett praktiskt bord-för man kan göra såhär:
Här kan man gömma tv-makten med vänner och wii-muppar.

 

Vi provsatt i den-vi blev sanslöst förälskade båda två-(nu kan jag ligga i hans famn när vi tittar på tv, vi satt så i den gamla soffan men då fick man ju ont i nacken). Om man nu kan bli det i en soffa.

Här är den iallafall. Vi kommer typ bo i den. Because we just looove it!!

 

Jag och min man har idag varit på en liten möbelrond.

Det här är vad vi hittat.

Till Sovrummet: Sängavel

Den är vit på bilden men vi vill ha ha en svart. Pianoblank. Beställd. Roger gillade den eftersom man kan ha cool belysning inuti hyllorna. Den har hyllor till våra böcker-och plats för klocka, mobiler och annat som man vill ha nära sängen. Länge leve LED ljus. Kommer bli mysigt.

Vi vill ha en mysig hemtrevlig atmosfär.
Det är vårt mål. Inte kallt och opersonligt. Bort med vitt vitt vitt och in med färg! (Muahhaa som om svart är en färg, näe, men överkastet kommer att ha en!) Jag vill ha ett varmt och ombonat hem. Med varma färger.

 

Må felaktig logik underminera hela din filosofi!

Jag tycker om vissa meningar och dess betydelse.

Här är en favorit, och här är en annan:

Hans antenn får inte in alla kanaler.

Eller:

Varför nöja sig med att vara besvärlig, när man med lite fantasi kan bli fullkomligt omöjlig?

 

Packar upp kartong på kartong och funderar. Hur jag kom hit. Hur allt är för oss. Vilken tur vi haft som mötte varandra. Vilken oerhörd lycka vi delar.

Min man är den största delen av det och han är så lycklig så han lyser (vi behöver inte montera upp lampor) men det blir besvärligt när han rör sig-det blir mörkt när han lämnar rummet).

Jag kände bäbisen sparka i magen i söndags när vi låg och godmorgonpratade innan frukost. Han skrattade och log med glitter och sol i ögon och blick. Sparken kändes som en liten luftbubbla som poffade.Vi ligger alltid och godmorgonpratar med varandra på helgerna, så går vi upp och pratar en timma vid frukosten. Det är veckans höjdpunkt. Vi går runt och bara myser av att vara nära och ha det bra.

Vi pratar om hur vi vill bli  som föräldrar-vad vi vill ge och lära vårt barn. Några saker min man ansåg  vara/är viktiga: integritet, ifrågasätta och ta ansvar för sina handlingar. När jag var liten hade vi den här på kylskåpet. Jag tyckte alltid om att läsa den.

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk lär sig att slåss

Ett barn som hånas lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen

Hans blick när vi pratar om bäbisen värmer mig så och han lyser klarare och vackrare och varmare än solen. Han säger att han aldrig varit så lycklig som han är nu.

Han kommer att bli världens mest underbara pappa. Under de 3 åren vi har träffats så har han utvecklats och mognat så mycket. Jag med. Vi lär varandra nya saker hela tiden. Jag lär mig tålamod och att vara här och nu. Han lär sig säga från istället för att bli trampad på-mao han lär sig mindre tålamod*skrattar*. Han lär sig att säga nej, att se människorna bakom orden. Att människor inte alltid menar det de säger.

Villkorslös kärlek

Nu när jag ska ha barn till sommaren så funderar jag en del på min egen barndom och mina rötter och min relation till min familj. Jag har funderat på familjer som grälar. Min familj är som en stor grekisk/italiensk/brasiliansk (läs grälig) familj, fast vi är svenskar så har vi en del gräl-högljudda arga gräl, men när vi har sagt det vi vill så är vi sams igen. Oftast på en gång -ibland litet senare. Men vi blir alltid sams igen. Jag funderar på uttrycket villkorslös kärlek.

Det finns i vår familj. Hur osams vi än varit så hittar vi alltid tillbaka till varandra. Mina föräldrar -med alla fel och brister jag tycker att de har -och de brister de anser att jag har. Så känner vi i vår familj alltid villkorslös kärlek. Vi kan vara ledsna, arga och besvikna och känna oss sårade av vår familj.

Men alltid alltid alltid så förlåter vi varandra. Det är en del av livet. En av livets meningar. Jag har insett att alla föräldrar inte känner så för sina barn och det tycker jag är jättekonstigt. Det finns barn som är ett eller tre eller sju som inte får villkorslös kärlek av sin mamma och pappa! Jag begriper det bara inte. Det är inte greppbart.

Det känns så bra med min familj. Det känns tryggt att veta -att i slutändan -att om något händer så -oavsett vad finns vi alltid där för varandra. Att vi i vår familj -alltid kan förlåta varandra.

När jag var liten så hade jag en fantastisk världsbild -och när jag växte upp så insåg jag då och då att den inte stämde med verkligheten. Mina föräldrar skyddade mig -på gott och ont.

När jag insåg att det fanns krig så förstördes en stor bit av min världsbild och jag blev jätteledsen. När jag insåg att människor som Hitler fanns -ännu en bit förstördes. Än idag blir jag alldeles förvånad när det dyker upp elakheter och falskhet. Som tur är händer det inte så ofta.

Jag gillar den jag har blivit och den jag är. Inte en dag vill jag ha ogjord, inte en minut allt som hänt(även det som varit mindre bra)har gjort mig till den jag vill vara idag, till den jag är. Jag har gjort inre och yttre resor och kommit underfund med massor av saker-till exempel vet jag vad jag vill dela med mig av till vårat kärleksbarn.

Dubbel Lycka (Kinesiskt)