Arkiv för July 7th, 2014

Postad 07 Jul 20:10 i My supersecret life

Sönderstressad

Alla besök är ju stressande där Lily är trött eller rastlös.
Hon somnade 30 min i bilen istället för de sedvanliga 90 min.
Hade hoppats på att hon skulle sova under besöket.
Men istället var hon dyngtrött. Hon fick tablettask med fyra godisar i.
Plockade i och ur dom ett bra dag. Sen åt hon upp dom.
Men det är stressigt för vi vet inte om det håller.
Vi hann inte med lunch så det blev en naturell yoghurt. Innan besöket på spec på stående fot.

image

Efter så var vi vrålhungriga…
Så mer lättmat.
image

Efter det for vi till Barnens hus. Kollade barnvagn igen. Jämförde priser. Kollade Maxi Cosi. Den jag gillade är utgående.
Roger vill ha en nyare modell.
Här blev det för mycket för Lily, hon spårade ur av intryck och en tuff dag.
Men ojämnt sockerintag.
Då vi åkte hem. Mötte upp tidigare ägaren till huset. Han berättade vilken ritning som gäller. (Vi har många. ) Hur rören går. Att de ska vara av plast och årtal och sånt.
Lyssnade inte så noga. Speedad supertrött Lily gick inte att få att sova trots gos, mys och välling. Jag är sönderskakad.
Söndernervad. Känns som jag bränt alla nerver. Skakig. Dränerad. Slut. Det gör liksom ont i huden och överallt när Lily skriker.
(Vill borsta tänder uppe men det går inte nu.)

Själv kommer jag nog inte kunna sova inatt heller. Trodde att jag skulle bli lugn av ARs
lugn och försäkran angående förlossningsönskemålen.
Men det känns som om jag har nålar i all hud. Mår verkligen inte bra.

Sen hade missat samtal. Under kvällen. Ringde tillbaka.
Visade sig att personen inte var intresserad av hur jag mår eller har det. Ville bara ha skvaller om vattenläckan.
Känner mig lurad då. Andra gången i år jag går på det. Lurad för att man tror att det frågas av intresse och omtanke. Sen är det bara skvaller vidare till andra.
Trist. Besviken.
Jag skulle vilja skriva att det är skitmänniskor. Egotrippade apor. Men det är väl mer komplext än så.

Känns ju inte så kul iallafall. Då kan man läsa bloggen. Ringa för någon typ av förhandsskvaller? Som jag inte har. Och inte intresserad hur jag mår.
Så himla irriterad. Vad ska jag med det till?

Omtanke. Skvaller. Vad vill alla ha?
Så omtanke eller bli skvallrad om?

 

YARD WORK – AS VIEWED FROM HEAVEN 
. (overheard in a conversation between God and St. Francis): 
God: Hey, St. Francis, you know all about gardens and nature;

what in the world is going on down there in the U.S.?

What happened to the dandelions, violets, thistles and the stuff 
I started eons ago? I had a perfect no-maintenance garden plan. 
Those plants grow in any type of soil, withstand drought, and 
multiply with abandon. The nectar from the long-lasting blossoms 
attract butterflies, honeybees, and flocks of songbirds. I expected 
to see a vast garden of color by now. All I see are patches of green. 
. . 
St. Francis: It’s the tribes that settled there, Lord. They are called the Suburbanites. 
They started calling your flowers ‘weeds’ and went to great lengths to kill them and 
replace them with grass. 
. . 
God: Grass? But it is so boring, it’s not colorful. It doesn’t attract butterflies, 
bees or birds, only grubs and sod worms. It’s temperamental with temperatures. 
Do these Suburbanites really want grass growing there? 
. . 
St. Francis: Apparently not, Lord. As soon as it has grown a little, they cut it…. 
sometimes two times a week. 
. . 
God: They cut it? Do they bale it like hay? 
.. 
. St. Francis: Not exactly, Lord. Most of them rake it up and put it in bags. 
. . 
God: They bag it? Why? Is it a cash crop? Do they sell it? 
. . 
St. Francis: No sir, just the opposite. They pay to throw it away. 
. . 
God: Now let me get this straight…they fertilize it to make it grow and 
when it does grow, they cut it off and pay to throw it away? 
. . 
St. Francis: Yes, sir. 
. . 
God: These Suburbanites must be relieved in the summer when we cut back on the rain 
and turn up the heat. That surely slows the growth and saves them a lot of work. 
. . 
St. Francis: You aren’t going to believe this Lord, but when the grass stops growing 
so fast, they drag out hoses and pay more money to water it, so they can continue 
to mow it and pay to get rid of it. 
. . 
God: What nonsense! At least they kept some of the trees. That was a sheer stroke 
of genius, if I do say so myself. The trees grow leaves in the spring to provide beauty and 
shade in the summer. In the autumn they fall to the ground and form a natural blanket to 
. keep the moisture in the soil and protect the trees and bushes. Plus, as they rot, the leaves 
become compost to enhance the soil. It’s a natural circle of life. 
. . 
St. Francis: You’d better sit down, Lord. As soon as the leaves fall, the Suburbanites rake 
them into great piles and pay to have them hauled away. 
. . 
God: No way! What do they do to protect the shrubs and tree roots in the winter to 
keep the soil moist and loose? 
. . 
St Francis: After throwing the leaves away, they go out and buy something called mulch. 
They haul it home and spread it around in place of the leaves. 
. . 
God: And where do they get this mulch? 
. . 
St. Francis: They cut down the trees and grind them up to make mulch. 
. . 
God: Enough! I don’t want to think about this anymore. Saint Catherine, 
you’re in charge of the arts. What movie have you scheduled for us tonight? 
. . 
St. Catherine: ‘Dumb and Dumber,’ Lord. It’s a really stupid movie about . . . . 
. . 
God: Never mind — I think I just heard the whole story from Saint Francis!

 

Varit gravid nu i 30 veckor.

Tappen. Svårmätt. Mellan 2.4 cm och 3.9 cm. Hon var så osäker så hon ville känna på tappen. Den var så långt bak så hon nådde den inte ens. När man ska föda vänder den sig ju framåt.
Så allt lugnt just nu.

Nämnde min oro för läk. Som för övrigt var hon som förlöste mig.
Hon skulle skriva i journalen att jag ville träffa barnläkare om jag föder för tidigt.
Och ha bak där om inte primär var specialist eller om det var mycket.

Kändes ok. Men hon var väldigt stressad. Hon innan mig gick på toaletten och hon var före mig. Men jag togs in före.
Inte ofta  det händer.

Nu hem och strula vidare med vatten mysteriet i värmen.

image

Postat med WordPress för Android

 
Postad 07 Jul 15:00 i My supersecret life

I vått och torrt

Edit. Inlägget skrevs igår. Sent.

Och torrt är det definitivt inte längre.
Roger fick vatten i håret nyss. Satt i vardagsrummet.
Jag satt i soffan och pratade i telefon. Sådärja. Stängde av vattnet. Ringde försäkringsbolaget och frågade hur vi ska förfara.
Roger ska ringa imorgon bitti.
Hoppas de sänder hem en snubbe som får kika på det. Bums!

Jag satt och grät i soffan precis innan och förklarade i telefon hur ledsen jag var.
Hur jobbigt det är med förlossningen. Inte i sig utan allt kring.
Med Lily. Att jag är så slut och så stressad osv.

När Roger säger att han fått vatten i håret.

Badrummet ovanför i golvbrunnen så är vattenlåset tomt.
Lily har badat några gånger i badkaret. Annars så borstar vi tänderna och går på toa uppe på kvällar/nätter och morgonen.
Däremot så går vattenledningen från handfatet in i väggen. Precis under fläcken.. gissar vi.
Jaja, helst vill man ju slita upp allt för att kolla hur det ser ut. Nu.
Men försäkringsbolaget ville se innan. Så nu får man väl ligga hela natten vaken och hur stort det är och hur mycket vi kanske får betala själva.. vi vet inte vart det kommer från.. eller hur stort det är eller..ja, ingenting.

Gissar att vi måste riva en del tak nere.
Gissar att vi måste riva en del tak uppe.
Badrummet uppe (helkaklat)måste antagligen rivas. En eller två väggar i sovrummet.

Byggarbetnadsplats.

Vi vet inget nu alls. Gissar bara.
Har ju rätt så mycket fantasi.
Men bo i en byggröra? Gravid-snart höggravid.
Overload. Kraftigt. Känslomässigt slut.
Vi har specmödra idag och jag går in i 30.0.

Tack för stödet jag fick igår. Det är ju lite så att från vissa får man stöd och från andra.. så får man förutfattade meningar och jag har också haft.
När man rasar… behöver man stöd. Känslomässigt stöd. Och mest stöd fick jag av den som var mest sjuk.
Minst från den jag förväntade mig mest från. Som vanligt.

Nu ska jag orasa.

 

Som jag inte ens orkar skriva om så..

Lily somnade till slut. Trots att vi blev väldigt uppjagade.
Trauma på trauma, i ett trauma.
Det blev som en chock i en chock.
Jag samlade känslor som oro och rädsla, levande barn. föda, hur Lily kommer må av att vara från oss.
samlat tråkiga känslor på hög i en stressad tillvaro. Som dessutom gjort mig sömnlös och fått mig att må dåligt.
Tryckt ner, tryckt ner, tryckt ner.
Och igår så kom gråten..den som inte blev så gråten i Uppsala.
Den jag sparat på länge från när vi inte visste om moderkakan låg för. Oron för om hon skulle komma då i Uppsala.
Släppte jag ut igår. Eller mer det gick inte mer.
Så sitter jag i telefon och så händer det. Som vi behöver allra, allra minst just nu.
Vi blir chockade. Adrenalinet höll mig vaken till två. Lika för Roger för han blir mer intensivt och sen fort trött av det.
Jag hamnar i det så länge.. vi pratade länge med.
Om och hur och allt. Man stänger ju av, det blir en overload av känslor som slår ut hela systemet i kroppen och så blir man bara alldeles tom och luddig inuti. Omtöcknad och slut som efter gråt. Vi vet att det kommer att påverka vår vardag antagligen i massor med månader framöver. Hela vardagen dessutom.
Vi vet inget just nu heller. Egentligen. Trodde vi skulle så svar idag men det kan dröja och ta hela veckan.
Hårda sammandragningar gör att jag parkerat min växande rump i soffan och samlar lite mer vatten.

Så vid frukosten..pratade vi om dagdrömmar om de stunder vi fantiserade om i framtiden som har med Lily att göra och nu hennes syster Jasmin.

Roger drömmer om att han gör världens godaste pannkakor till Lily och hennes vänner.
Jag drömmer om när han pluggar matte med honom eller att vi har mysiga filmkvällar med brasa i öppna spisen och myser med filtar i soffan. Eller har högläsning på en en picknick ur en bra bok.
Roger drömmer med om att han pluggar matte med dom.
Han dagdrömde också om jag skäller ut rektorn på föräldramöten.
Vilket ledde till en ny vändning. Han tog upp min argumentationsteknik.
Han tyckte att jag hade blivit mer vass, sen sa han att vass hade jag alltid varit men att jag liksom blivit mer kylig och mer farlig i att diskutera med. (Gäller alltså klagomål på varor eller orättvisor eller att framföra önskemål inom vården tex.)
Det kändes ju bra, det kanske kan hjälpa oss att få ett levande barn till.

Känslomässigt avstängd just nu men vi ska ju in på specmödra idag så..  så kroppsminnen lär väl köra sitt race på mig som redan är mer än bortom tvärslut.

Jag har tusentals tårar med gråt.

Det känns tungt just nu. Först så påmind om sorgen efter två små barn. Sen en annan grej som stör hela vardagen.
Allt svårt kring den här graviditeten och oron i den. I helgen så har inte Jasmin rört på sig så mycket heller.
Lugnare igen. Jag har hjärtklappning. Jag är stressad och har varit det mer än vanligt sista dagarna.
Nu känns det som att jag kanske vet iallafall en anledning. Och sen förlossningen i sig och Lily.
Det där känslomässiga stödet som försvinner successivt.
(Inte från alla men från många.)