..är äckligt och att skriva om det är äckligt. Men att faktiskt kräkas själv är allra äckligast. (Mest äckligt av allt.)

Jag var upp och åt litet -ringde pappa en stund (han tror att jag inte kan något om datorer-vilket gör mig ganska ledsen) jag kan med hämta ominstalleringsskivor på nätet om jag vill men jag tycker det är bättre att göra sånt själv-jag hämtar själv de freeware-program jag vill ha. Om jag får virus kan jag ominstallera både windows och allt annat som ska in. Jag är ingen nörd som sitter på explorer. Jag tycker om Mozilla -då kan jag ha ett glamoröst tema med diamanter på. Kanske kan fota så får ni se själva.

untitled-6

Jag kräktes både under tiden när jag pratade med pappa och efteråt. Min man åkte till jobbet en timma före frukost -han ville äta frukost med mig i lugn och ro när han kom hem. Innan frukost så huurlade jag igen. :( Börjar bli ganska van vid kräkandet men illamåendet. Det kommer jag nog aldrig vänja mig vid..

Jag var tvungen att avbryta litet där eftersom min man möblerar om på kontoret. Stänga av datorn mitt i ett inlägg var inte roligt. Jag ringde Gurgi och berättade en rolig händelse. Rätt var det var -så bröts det. Min man drog ur sladden till IP-telefoni:t. :) Han kom ut i köket med en mobil och sa: Jag hörde ju att du pratade. :) Han tänkte inte på att nät-sladden går till telefonen med. Så jag ringde upp Gurgi igen. Vi pratade klart och jag gick tillbaka till kontoret. Inte klart och jag har ingen dator..sladdar ska kopplas in. :( Jag tar en bärbar och går och sätter i sladden i golvhöjd -vilket är svårt med en bäbismage i vägen. Till slut fick jag i den. Jag slår på datorn -min man går förbi sovrummet -tittar in på mig och säger: Du vet väl att du inte har något nät nu va?

Jag blir skitarg. Jag skriker: HAR JAG INGET NÄT?? Vi blir båda så förvånade att vi börjar asgarva. Det var roligt. Hormoner är KUL! Vi har ganska roligt åt att jag tappar bort ord och vimsar ihop saker. Vi skrattar till och med åt att jag kräks-eller ja, Roger skrattar NÄR jag kräks och jag efteråt. Svårt att skratta samtidigt.. Han skrattar för han tycker så synd om mig och han kan inte göra något åt det. Han känner sig hjälplös och tycker synd om mig. Jag skrattar -för jag orkar inte gråta. Det är ändå skönare att kunna skratta och att vi kan det tillsammans när det är jobbigt. Han är så fin. Min Puppidow. Pussel ligger bredvid mig och tvättar sig. Han är så go. Jag hoppas min man lyckas sätta i alla sladdar någon gång så jag kan börja byta ut alla package-filer på min brors server till rarade. Det kommer att ta ett tag att länka om posterna *suck*-skönt när det är klart men usch vilken tid det kommer ta ändå.

Jag vill ju börja lägga upp mer wallpaper. :)

Nu ska jag se hur det går för min man! :)

Lämna en kommentar