Jag har kommit till insikt.
Jag har en kvinna, egentligen väldigt många kloka kvinnor på facebook.
Som förlorat både bäbisar och barn i meningslösa krig.
Jag är tacksam över att få dela så många människor vardag och bilder.
Orättvisor, tragedier. Olyckor och lycka. Förlovningar och barndop.
Jag lär mig så mycket. Men det finns en speciellt jag tänker på nu. Hon har sin egen sorg som jag inte delar här.
Men hon är så god och hon letar och söker och delar bara ljus och kärlek. Jag ser orättvisorna. Det mörka och vill ändra det. Men det är också att gå hatets väg.. och det vägrar jag göra.
Jag ser allt som brister och blir fel i kommunikationerna. Idag så insåg jag att jag valt fel stig. Många saker har under en längre tid lett hit.
Jag fokuserar på negativa orättvisor. Jag känner starkt att förmedla de orättvisorna så att alla kan hjälpas åt att hitta lösningar.
Men det som vanligen händer är att folk blir arga och gärna vill slänga litet skit på mig då.

Så jobbigt att se längre än andra och så ofta bli missförstådd. Nu ser många det jag ser. Jag är inte ensam direkt.
Men det kostar energi och i mig är min känsla för smak och moral och rättvisa så oerhört stark.
Jag kan stånga mig blodig och aldrig ge upp. Men för vad?

Okänsliga människor som vänder sig mot min person, väljer att ge mig nya egenskaper, skada mina känslor. Istället för att argumentera sak. Jag finner det fel och smaklöst. Ful taktik. Jag är inte sådan. Jag spelar rent. Sjunker aldrig till den nivån. Jag vill inte det.
Jag vill diskutera med värdighet och respekt. Det är inte många som klarar av det idag.
Ibland har jag ledsnat och skrivit:
-Ät bajs.. men då har mitt tålamod att förklara tagit fullständigt slut. Ibland har jag lust att svara att jag inte vill vinna en diskussion med fula knep och nedlåtande metoder. Härskartekniker. Jag tycker inte att det är rent spel.

Min blogg (och facebookinlägg, vimlar inte men det finns där med)  vimlar av sådana kommentarer och personangrepp. Jag har kämpat sen Leia dog med hur jag ser på världen.
Jag valde inte den stora massans sätt att sörja. Jag sörjde genom att ifrågasätta de gamla och ytterst trångsynta klyschorna.

Jag har alltid haft styrkan att gå min egen väg. Trots att det får andra att må dåligt av avundsjuka och genom kognitiv dissonans. Något som jag tycks provocera fram med min klarsynthet.

Kognitiv dissonans är en (obehaglig) känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt. Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sin dissonans genom att ändra sina attityder, åsikter och handlingar. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar och förnekar saker. Kognitiv dissonans är ett av de mest inflytelserika och omfattat undersökta områdena inom socialpsykologi.

Erfarenhet kan kollidera med förväntningar, som till exempel köparens ånger efter att ha köpt ett dyrt föremål. I ett tillstånd av kognitiv dissonans kan folk känna förvåning, rädsla, skuld, ilska eller genans. Folk är fördomsfulla och tänker på sina val som korrekta, trots att beviset är motsatsen. Denna fördomsfullhet ger den kognitiva dissonansen sin förutsägande förmåga, och tydliggör annars förbryllande, irrationellt och destruktivt beteende.

 

Det är en så starkt och svårt att vara medveten om och man är ett offer för den här kognitiva dissonansen på många sätt. Jag är medveten och följer inte massans hets.

Iallafall så väljer jag att härmed, från och med nu att välja en annan väg. Jag tänker välja att fokusera på andra saker.
Saker som är viktigare än att bli än ta en massa hat från människor som har förutfattade meningar.

Det började när Leia dog och det har fortsatt. Men nu tänker jag sätta stop för det.
Det tar nog ett tag. Men jag har bestämt mig. Mitt nya fokus är att fokusera på det goda. Jag vill inte uppfyllas av hat eller ens irritation till människor som hatar. Det har varit så länge nu och jag väljer bort det nu.

Tack S om du läser det här. Du visste vad du skrev i de senaste mailen från vallmofälten. Du är så före mig, med ett par veckor faktiskt och först nu förstår jag vad du menade.

 

539717_494770640618475_95805844_n

Lämna en kommentar