Postad 27 Oct 23:09

Leia och Linnea

Leia Elisabeth -alltid så oerhört saknad och älskad.
Nu är hon dessutom storasyster.

Min man och jag hade vår tredje graviditet (min sjätte) men..
Vi födde ett levande barn den 18 mars(v.23.)
Hon överlevde inte.
Leia Elisabet.

leia

Nu 2009 den 18:e mars som var. Vi skulle inte ha haft förrän den 18 juli.

Min man skulle ned till Stockholm och arbeta på en mässa.
Jag skulle på ett event. Tillsammans tog vi tåget till till Stockholm tidigt på tisdagsmorgonen. Kvällen innan så hade vi varit på förlossningen i Falun. Jag hade en urinvägsinfektion som gjorde väldigt ont.(Det var värkar.) Jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade om det skulle göra såhär ont? De sa:”Ta två Panodil och gå och lägg dig.” (Det var ju värkar!)
Istället för en taxi till eventet blev det en ambulans till Södersjukhuset. De hittade inget. Inget alls. De tog några prover och funderade på att skicka hem mig.
Värken blev värre. (Värkar blir ju värre.) De gjorde ultraljud för att se om det var en njurbäckeninflammation.(DET VAR JU VÄRKAR!) De kände på tappen ibland. Det var som det skulle tills de känner en sista gång-jag har öppnat mig. (NU förstod de äntligen att det var värkar.) Jag visste att vår dotter inte skulle klara sig. De skulle inte försöka rädda henne heller.Ingenting. Jag ville skrika att de måste. Men jag visste att det inte skulle förändra något. Jag var ju bara i v.23 och det fattades 4 dagar för en diskussion om att ens försöka. Jag skulle föda i det där rummet. Ett barn -kanske död kanske levande-de visste inte. De gav mig lustgas och ryggmärgsbedövning. Hon sparkade hela tiden. Efter åtta timmars värkar satte de igång med dropp.Hon sparkade ännu och hela vägen ut.
Kl. 02.01 landade vår nya dotter mellan mina lår på en säng, långt hemifrån och jag visste att trots att hon levde så skulle de inte lyfta ett finger för att rädda henne. Det gjorde så ont när jag visste att det skulle kunna gå. Hon låg på min mage och gnydde och rörde sig. 11 värdefulla minuter var allt vi fick.

Vi satt där länge och jag förstår att inget någonsin kommer att bli sig likt. Jag är tydligen fortfarande i chock. Det känns som jag blivit bortförd av ett ufo och som om jag fått nya hemska minnen implanterade-utan alla känslor riktigt.Det känns inte som på riktigt. Det gör ont till och från -inte så farligt ont..än men ändå -ont.. De säger att det är försvarsmekanismer. Att det kommer mer och mer vartefter man orkar. Jag är rädd för när det ska lossna och jag till fullo inse känslomässigt vad det är som har inträffat.

Det känns vidrigt att i Falun sätter de in hjälp från v 22 men i Sthlm inte förrän v. 25.
Hade vi varit hemma -kanske Leia hade levt idag.

Vi har inga barn och vill gärna ha.
Vi fortsätter försöka under tiden.
Jag försöker studera till psykolog.
Så studierna går sakta framåt eftersom jag i perioder pluggar halv eller inte alls -fart.

Under den sista graviditeten så har jag mått illa och inte fått behålla maten. Jag har blivit god vän med både det kalla porslinet i badrummet och mina två goda vänner Ulla och Berta (hinkarna). Vi har kramats i princip dagligen och illamåendet gick aldrig riktigt över. (vare sig v. 12 eller v. 14 som utlovat) jag hade hållvärk och sökte fler gånger till akuten. De hittade aldrig något. Inte gjorde de något heller utöver massor med ultraljud.
Det som hade hänt var att jag hade en infektion i moderkakan. Om 3 månader får vi svar.
Inom 3 månader hoppas vi på ett nytt spirande liv inuti mig.

19: maj tillägg: Skaffat ett myom stort som en golfboll. Har opererats och ska igen i augusti.
Medicinernar Synarela i tre månader. Sen IVF.

22 Maj: Myomet har ramlat ut!!! Yippie!! Nu kan vi börja med IVF tidigare!

28 Maj: Leias begravning

2 Juni: IVF-tid

3 Juni: Välbehövlig resa till Turkiet

7 Juni: Operererade blindtarmen i Turkiet (vår bröllopsdag)

15: Juni fick åka hem från Turkiet

18: Slutade med Synarelan

3 Juli: FÖRSTA ÄL efter Leia! Mulinu!

I slutet på Juli spred vi Leias aska i havet.

1 Feb: ÄP (IVF)

6 Feb: ET

12 Februari: Vi är gravida igen! Linnea blev till.

Yippie fan! *notera att jag inte svär för det gör jag aldrig*

Men….

Jenny Linnea Signy Elisabeth


Hon kom till genom IVF. (In vitro fertilasation.) Assisterad befruktning.
Vi gjorde det för att vi kunde. Vi tänkte att det skulle ge en mer kvalitativ graviditet.
De på IVF sa att IVF ÄR högriskgraviditeter men vi provade ändå eftersom de graviditeter vi gjort själva slutat så olyckligt.
Det blev inte bekymmersfritt.
Behandlingen upplevde jag som lång och svår att gå igenom.
Men det lönade sig. Vi plockade ut ägg den 1 feb 2010 och satte tillbaka en blastocyst den 6 februari.

Linnea föddes 7.57 den 29 Juli. (I sjunde månaden i vecka 27.3)

Hon vägde 1095 och var 37 cm när hon föddes.
Hon levde i 16 timmar.
Sen somnade hon på min mage.
Sov gott min älskade.

Det gick ganska bra tills vecka 17 ungefär då jag började få värkar och man upptäckte en “funneling”.
Det innebär/kan innebära att man öppnar sig inifrån och att det kan leda till prematurbörd. Att man föder för tidigt.
Eftersom vår dotter Leia tros ha kommit för tidigt av samma orsak så var jag sängliggande sen den 21 Maj fram till i början på Augusti.

21 Maj: Blev jag sängliggande hemma (2 veckor.)
4 Juni: Flyttades till avd 38/Gyn/Kk i Falun. (3 veckor & 3 dagar)
28 Juni: Flyttades jag till förlossningen i Falun. (3 dagar)
30 Juni: Flyttades jag till BB/förlossningen i Uppsala. ( 2 veckor)
Vattnet gick och jag flyttades tillbaka till Falun.
Där låg jag utan vatten till min bäbis i elva dagar.

Jag låg totalt 11 veckor och 4 dagar under graviditeten och två veckor till efter katastrofsnittet.
Jag fick 2 kortisonsprutor som skulle hjälpa till att utveckla hennes lungor ifall hon skulle komma för tidigt.

Jag fick Bricanyl mot värkarna. Lergigan mot Bricanylen.
Omeprazol mot oron-magkatarren. Och penicillin i flera veckor.
Det fanns inga piller mot hemlängtan.
Den var nog störst, det enda som var större var att vi ville att
Linnea skulle få vård och den bästa så därför var vi kvar på sjukhuset sålänge det behövdes.

Men jag var färdig att rymma hem många gånger om.

Vi gav det ett tredje försök-hua det var inte kul och det var inte lätt-det var 8 veckor p sjukhus/hotell  och den 4 maj 2012 kom vår tredje dotter till världen. Full med liv och andades och mådde bra! Leia blev åter storasyster och Linnea blev storasyster och mellansyster. Lily vår tredje dotter är minstingen.

Vi är så lyckliga! Äntligen! Fast klart sorgen finns kvar som en slöja av en dimma. Vi undrar hur det skulle blivit, hur det hade varit och hur de sett ut och varit som personer. Men vi bär dom fångade i våra hjärtans minne och kärlek för resten av vår tid antar jag.

51 kommentarer to “Leia och Linnea”

  1. Jessica säger:

    Jävlar vilken resa…:/
    Jag får ont i hela kroppen när jag läser att Leia levde, och att ingen kunde/fick göra något för att 4 dagar fattades.
    Får jag fråga bara; du har haft sena missfall, och så då Leias förlossning som startade tidigt. Leia föddes tidigare för att du hade en infektion i livmodern, men har läkarna någon teori om varför du fått flera missfall (och två utomkvedshavandeskap)? Kommer det att tas tester på dig under denna graviditeten för att kunna utesluta infektion i livmodern igen?
    Jag har en så stark känsla av att denna graviditeten kommer att gå bra, och att ni till jul har en liten bebis att skämma bort. En bebis som får stanna hos er.
    Kram till dig och R…

  2. LadyBond säger:

    JO, det var litet knepigt.

    Hade vi varit i Falun så hade de satt in hjälp.

    Du förstår, de sätter in hjälpen litet olika vid olika landsting. Dalarna sätter in från v.22 och jag var ju i v. 23. Men i Stockholm på Sös (Södersjukhuset) sätter de inte in hjälp förrän TIDIGAST v. 24.

    Det som hände med Leia och infektionen var en slump..det händer en på tusen.

    Utomkvedshavandeskapen beror på att jag har gracila äggledare. Mindre och slankare. Men bara på ena sidan -och den har jag opererat bort.

    De andra missfallen kan bero på att jag fått blodproppar i livmodern. Verkar gå bättre nu när jag fick Fragmin-sprutor (blodförtunnande) när jag gick med Leia.

    Det önskar jag och hoppas så!

    Kram kram på fina fina du!

  3. Jessica säger:

    Ville bara titta in och säga att jag tänker på er idag, idag när Leia skulle fyllt 1 år. Ett ljus brinner här för er…
    Många kramar

  4. Amanda säger:

    Men fy vad ni har gått igenom. Jag har aldrig besökt din blogg tidigare men har suttit pch läst här en lång stund. Tack för att du delar med dig. Det är trots allt ganska många som befinner sig i er situation men eftersom det är så jobbigt och påfrestande vågar man oftast inte tala öppet om det. Härligt att se att du/ni ändå har glimten i ögat. Och man ska aldrig ge upp!
    Kramar

  5. LadyBond säger:

    Jo, det har varit en del. Att dela hoppas jag ska öka förståelsen och sen är det skönt att skriva. Det blir mer sant då. Som för att minnas henne som det var.
    Jag vill inte glömma. Jag vill ha henne levande i mitt hjärta. Du har rätt, det pratas inte om det, det är synd för många skulle få det så mycket bättre då.
    Många är rädda för att säga fel, men det är värre att inget säga alls. Man behöver bearbeta och prata om det.

    Jo, jag vill inte att det vackraste jag upplevt ska göra mig bitter.Jag vill leva. Inte bara existera.
    Jag och min man vi använder mycket humor.
    Tack för att du skrev så fint!
    Kram
    Skratta läker såren men också litet gråt då och då.

  6. yohanna säger:

    sorligt att läsa detta, och ännu värre med att läkarna inte ens tog dig på allvar, och jag trodde att det var v 22 som gällde överallt, konstigt att det är olika veckor på olika landsting.

  7. LadyBond säger:

    Ja, det känns ledsamt att de missade det, kändes så med.
    Känns så ibland nu med. Men de två viktigaste tar mig på allvar. Lagen säger att ett barn är ett barn vid vecka 22.
    Anledningen beror på att om man sätter in hjälp vid vecka 22 så kan barnet -om det överlever få en massa sjukdomar och diagnoser, men det kan gå bra med. Man vet aldrig innan men det är väldigt orättvist att vissa för hjälp till sina små bäbisar och vi med andra..-inte.

    Jag har skrivit en uppsats i etik om det.
    Så jag har läst på en del.
    Jag kommer alltid att undra om hon hade gått att rädda.
    Om. OM inte om fanns.

  8. yohanna säger:

    har läst psykiatri och grejer så det där om om inte fanns känner jag igen…ett väldigt bra utryck men samtidigt sorligt. är utbildad undersköterska/skötare…
    ämnet kring när det är ett barn är känsligt och många delade tankar, tyvärr ganska ouppmärksamat…
    sjukdomar och diagnoser kan barn som födds efter 40 veckor oxå få, det finns ingen garanti.

    jag gillar din blogg mer och mer, då jag tittat runt lite mer i dag! den är ärligt och djup! så tummen upp!

  9. Sofia säger:

    Så hemskt!
    Förstår inte att dom inte tänkte göra någonting :O Är det inte en läkares plikt att göra allt han/hon kan för att rädda ett liv?

    Helt sjukt och jag tycker verkligen synd om er :(
    Hoppas verkligen det går bättre den här gången!

  10. LadyBond säger:

    Jo, det är hemskt. Jag kommer alltid att undra hur det hade blivit om vi hade varit i hemma i Dalarna.

    Ännu konstigare blir det när det är olagligt med dödshjälp..

    Tack för dina ord! De betyder värme och värme känns bra och är alltid välkommet :)

  11. Emmelie säger:

    Ååh gud vad hemskt..Jag beklagar verkligen sorgen! :-( Fick verkligen ont i magen när jag läste att Leia låg på din mage och gnydde och rörde på sig.. Ingen borde behöva vara med om någonting så hemskt.. Hoppas allt går bra med era planer på att bilda familj och så. Kramar från mig :heart:

  12. LadyBond säger:

    Tack Emmelie, jag vi hoppas att Diva Pixel stannar ett tag i min mage nu-trots alla värkar.

    Tack för att skrev! :) :heart:

  13. Hanna säger:

    Hej.
    Hamnade här av en slump och fick riktigt ont i magen och hjärtat när jag läste.
    Du verkar vara riktigt stark!
    Jag håller tummarna för er och önskar er all lycka i framtiden.
    Massa kramar :rose:

  14. LadyBond säger:

    Hej välkommen!
    Jo, det gjorde ont då och då och då.
    Jag är inte stark, jag känner mig maktlös och svag.
    Fast visst har jag skinn på näsan.
    Tack för att du tog dig tid! Det betyder så mycket.

    :heart:

  15. linda säger:

    jag beklagar det e hemskt förlora ett barn har själv förlorat en dotter för 7 år sen kram

  16. LadyBond säger:

    tack, ja det är var/är hemskt.
    Hur mår du nu? :heart: Och vad hände?

  17. Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan säger:

    Jag hoppas hoppas hoppas att det går vägen. Herregudrun va jag hoppas och önskar att ni får ert efterlängtade barn.
    STORT lycka till!

  18. Ida säger:

    Trots att jag bara är 17 år gammal och inte i en sådan vardag som du, så måste jag bara säga att det gör verkligen ont i hjärtat att läsa vad du skriver, och jag beundrar er båda för ert mod och styrka. Jag håller höger tumme för att ni ska lyckas, för det förtjänar ni verkligen.

  19. Hannele - mamma till 2 underbara prinsar säger:

    ‘gråter’ förlåt för det..gud vad ni har gått genom!
    Ni är otroligt starka tycker jag! (Ser även att ni bor i samma stad som mig om jag fattade det rätt)

    Jag beklagar för det som har hänt era döttar och håller tummarna och tår att ni får er efterlängtade barn snart!

    Kram på er!

  20. Millis säger:

    Vad hemskt att läsa. Tycker så oerhört synd om er. Man blir så arg när man vet att dom kunde ha gjort något och inte gör det :(
    Skönt att se att du verkar hålla lågan uppe trots allt! Håller alla tummar för er!

  21. LadyBond säger:

    varför ska du be om ursäkt? Det hedrar mig att du blir ledsen. Det betyder ju empati och förståelse.
    Det tar jag tacksamt emot. Jag gissar att du bor i Falun? Jag tillhör sjukhuset ganska ofta:) men vi bor i Borlänge.

    Tack, vi beklagar med. Och tack för din önskan.
    Den tas väl emot den med.

    Kram! :heart:

  22. LadyBond säger:

    Tack. ja, det var ganska hemskt att gå igenom med.
    Jo, lågan brinner för ett barn.

    Tack för dina ord! :heart:

  23. Hannele - mamma till 2 underbara prinsar säger:

    Svar:
    Hehe ja jag vet inte, blev lite fel där.

    Ja jo jag såg det senare att ni bodde i blge, fattade det sen när jag hade läst den där fina texten som ni hade skickat in till tidningen i mars 2009. Jag minns den texten starkt eftersom min sambo Jonas läste för den högt till mig den dagen den stod i tidningen och jag blev otroligt ledsen då och nu med när jag läste den..
    Yes vi bor i Falun :)

    Gash! Tycker att det är så orättvisst det här så ja!
    Jag tänker följa eran lilla resa och se hur allting går och håller verkligen tummarna att ni få erat önske barn tillslut!

    Kramis <3

  24. LadyBond säger:

    Det är lätt hänt:) Jag har skrivit ganska mycket, speciellt med Linnea. Och efter.

    Ja, de är fina..texterna. Det finns inte så många mallar för sånt. Tidningsannonser menar jag. Så vi blandade olika och la till, om jag inte minns fel.

    Hehe, Falun är en vacker stad. Jag bodde där innan. Från 90-94 typ. Sen råkade jag hamna här.

    Jo, visst känns det orättvist, men man kan just inte göra så mycket.

    Du är mer än välkommen på vår väg till en bäbis!

    Kram :heart: :heart:

  25. Hannele - mamma till 2 underbara prinsar säger:

    Svar:
    Ah oja..brukar läsa dom annonserna ibland och vissa är så vackra..gillade verkligen den ni hade..så fin!

    Ja livet är orättvist så att man blir arg, usch!
    Tack så mycket! :) Hur kommer det sig att du hamnade i blge istället ? :)

    Kramis <3

  26. LadyBond säger:

    Tack, vad söt du är!
    *Glad*

    Jo, jag hamnade i Borlänge för att..ehh, jag minns inte.
    Jag ska försöka minnas under dagen om jag hinner.
    Minnet strular ibland efter alla trauman.

    Men jag led svårt första tiden i borlänge :)
    Falun är finare på massor med sätt :)
    Borlänge har sina fördelar med, men Falun har ett sjukhus 😀

  27. jagvilljagkan säger:

    Fy farao vad sorgligt. Ingen ska behöva gå igenom det här! Änglabebis…

  28. jagvilljagkan säger:

    Gråter… Tänder ett extra ljus ikväll för dina änglar!

  29. LadyBond säger:

    Tack, näe, Ingen borde få det.

    :heart: :heart:

  30. LadyBond säger:

    Tack, det var fint gjort!
    *Uppskattar*

    Din gråt gör att min sorg blir lättare att bära. Tack för att du delade min sorg.

    Det är ovärderligt.

    :heart: :heart:

  31. Loba säger:

    Jag läser in mig på din blogg ikväll.
    Magen är alldeles stenhård av sorg och ilska och smärta.
    Att förlora barn är tortyr, verklig tortyr.
    Jag beundrar din och er styrka, ert mod. Er humor.
    Du skriver vackert, gripande och jag hoppas med allt som är jag, att nästa försök bär sig hela vägen.

    Må 2011 skänka oss starka, överlevande barn.

  32. LadyBond säger:

    Åh, ja, gör det. jag har läst en stor del av din men har en del kvar 😀

    Jo, det gör ont. Det ska gudinnorna veta.
    Humor och ljuspunkter en ljus syn på det hela underlättar, men det stora stödet på bloggen har hjälpt oss så så mycket.

    Ja, det önskar vi med..att det ska gå bra.
    Ja verkligen, låt 2011 skänka oss dom barnen!

    :heart: :heart: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose: :rose:

  33. Katarina säger:

    Ville bara skriva en rad här också. Vår första dotter föddes dödfödd den 20 mars 2009, i vecka 25. Ser att det är alldeles i närheten av när vi fick er lilla…
    Vår andra dotter föddes i vecka 23, också hon dödfödd, eftersom de inte ville hjälpa henne innan hon var 25 veckor gången (då låg vi inlagda på akademiska sjukhuset i Uppsala), så tydligen kör de 25 veckor där också.
    Med vårt tredje barn ville Uppsala inte hjälpa oss fast vi var i vecka 30. Så just nu har jag tappat lite tro för att sjukvården kan hjälpa, eller ja snarare att de vill hjälpa.

    Hoppas verkligen att sjukhuset hjälper er och ger er bra stöttning!
    Kram till dig

  34. LadyBond säger:

    Tack, jag har äntligen svarat på det här via mail.
    Stor kram p du Katarina!

    :heart: :heart:

  35. Nomi Brolin säger:

    Vad otroligt sorgligt att förlora ett barn, och att sen uppleva det gång på gång måste vara obeskrivligt hemskt. Jag skickar en styrkekram och håller tummarna för att det äntligen skall gå vägen denna gången.

    Kramar från en lyckligt lottad mamma till tre flickor :heart:

  36. LadyBond säger:

    Tack för dina ord. Och din önskan om att det ska gå bra bär jag med mig. Tack fina!

  37. Lisa säger:

    Oh vad mina tårar rinner när jag läst om dina förlossningar. Vet inte ens vad jag ska säga, bara att jag är så himla ledsen för eran skull.

    Jag vet att jag svarar sent på de här inlägget, men jag har precis hittat din blogg.

    Jag har också läst ditt inlägg om värderingen av sorg. Trots att jag läst det och förstår vad du menar, så måste jag ändå lägga in en sorgvärdering; att förlora sitt eller sina barn är det absolut värsta jag kan tänka mig. Inget annat än tanken på att förlora mina barn gör mig så ångestfylld och ledsen. Även andras förlorade barn gör att jag går sönder inuti.

    Jag hoppas innerligt att ni får ett plus igen, och att eran tredje son eller dotter får leva ett långt lyckligt liv vid eran sida :heart:

  38. LadyBond säger:

    Tack för dina tårar, känns så mycket lättare att veta att andra delar vår sorg.
    Det räcker jättefint med de ord du lämnade. De värmer jättemycket.
    Man kan inte skriva om man inte vet om :)

    Nej, men att värdera sorg göra dagligen. Jag respekterar all sorg och lider med alla sorger.
    Oavsett så är sorgen värd att betraktas som värdefull.
    Åt alla håll, men jag skriver ganska rakt om mina upplevelser.
    Ibland med ironi och ibland med ilska (mycket hormonmediciner när man gör IVF-man kan bli en klimakteriko som jag har..:)) och uppgivenhet.
    Ibland med glädje över det man kan finna bredvid sorgen.
    Om man bara tittar rakt fram så ser man bara en sak. Sorgen.
    Men det finns mer att titta på om man tittar åt sidan ibland.
    Då lyser solen och värmer ens ansikte och jag kan le åt min man som dansar när han retas med mig.

    Tack för din önskan, som alla som önskar med oss, så stoppar jag din önskan i mitt hjärta och bär den med oss.
    Det gör allt så mycket lättare.
    Tack innerligt!

    Tack så mycket för dina vackra ord!

  39. Evelina säger:

    Trots att jag läst detta 100 gånger så gråter jag igen när jag läser det nu. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni får ett levande syskon till era fina flickor! Jag håller tummarna för er, J o R! Kramar i massor! :heart:

  40. Petra säger:

    :star: Hej!
    Vilken resa du har gått och går igenom. Det gör ont i mig att se allt det hemska du drabbats av och hur mycket du och din man fått lida. En lite lustig upptäckt jag gjorde var att vi är lika gravida du och jag :-) . Jag är beräknad till 22 maj 2012. Jag hoppas SÅ att din graviditet går bra denna gången och att du får behålla din “frukt”. Ska fortsätta kika in och hålla koll på dig och din bebbe och hålla tummarna för att vi båda får våra bebisar i maj.
    Stort lycka till och varma kramar och tankar från en “vän” i Sthlm. :star:

    Petra

  41. Ladybond säger:

    Hej Petra och välkommen hit!

    Jo, det har varit litet svårt med allt och speciellt nu när allt är på spår (vi är gravida igen) och allt som varit kommer tillbaka.
    Hihi, vad roligt! Att vi är lika gravida! Jätteroligt! Jag hoppas med, verkligen.
    Men jag tror jag hinner före dig till bf..fast jag önskar att jag fick gå lika länge som du.
    Jag skulle med vilja vara helgravid :) Frukt! Vad vackert! Det gillar jag. Frukt. Hihi, lilla frukten :) Sött! :)

    Du är mer än välkommen och vill du fråga om något så är det bara att göra det.
    Kram och behåller din önskan och är glad över dina tankar hitåt :)
    Från en annan mycket tacksam “vän” :)

  42. Ladybond säger:

    Oj, Evelina!

    Sparade att svara en gång..ibland gör jag det -litet som att spara på en godis. Tack för din vackra önskan och jag behåller även dina ord-och din visa kunskap alltid. Jag värderar att du läser och stöttar :)Kram på du med! :heart: :heart:

  43. sandra säger:

    Hej! vilken turbulent väg ni har fått gå och jag hoppas, håller alla mina tummar och tår att det går vägen denna graviditet!! Ni är SÅ värda det =) tårarna rann för mina kinder då jag själv nu beräknas den 15 februari få en dotter och känner mig så oerhört tacksam över min son, som idag är 2 hela år =) kram från sandra

  44. Ladybond säger:

    Hej sandra!

    Välkommen hit. Ja, turbulent, det ordet har jag inte använt men ja. Verkligen. Ibland är det skönt att kunna ge andra perspektiv på livet. Hur skört det är. Och hur man kan njuta av det mer.

    Tack för din fina tanke och för att du delade den med mig.

    Alla ord hjälper oss framåt på vägen litet lättare.

    Då har du inte så långt kvar :) Grattis till din dotter! :)
    Jag hoppas på en dotter till. Bara för att..jag vill veta hur det skulle varit.. Vi får reda på det senast den 22 dec. Om allt går bra vill säga. jag löder ju en del nu.. :( vi väntar och ser. :heart: :heart:

  45. sara säger:

    Blir så rörd av att läsa din blogg. Vilken fruktansvärd resa du måste haft. Håller alla tummar och tår för att det ska gå vägen för er! Har själv haft ett missfall tidigt och vet vad det tar på en.
    Massor av lycka till !

    MVH Sara

  46. Ladybond säger:

    Sara: Välkommen hit! Ja, den har inte varit lätt och den är inte lättare nu heller. Jag är helt färdig.
    Tack för din önskan. Ja, visst tar det.. det byggs på med.

    Hoppas du fortsätter följa och läsa och skriva litet då och då..det lyfter upp :)

    Tack fina! :heart:

  47. lv.s säger:

    Hej
    Ville bara kika in och lämna ett avtryck av mig,hoppas verkligen att ni får lyckas denna gång det är ni verkligen värda.
    :heart: kram

  48. Therese säger:

    Jag vet inte vad jag ska skriva, bara att jag vill säga att jag tycker att livet är lite väl hårt ibland. Jag är nästan glad att jag hittade din blogg när ni fått “ert lyckliga slut”.

    Kram

  49. Ladybond säger:

    Jag förstår och jag håller med. Hihi! Jag skrattade faktiskt.
    Om jag hade varit du så hade jag tänkt samma sak.

    Kram!

  50. Linda säger:

    Hamnade här.. Ville bara säga kram!

  51. Ladybond säger:

    Tack. För att du lämnade ett litet avtryck. ♡♥♡

Lämna en kommentar