Postad 28 Oct 0:05

Om mig

Jag är tidlös. Gammal inuti och ser ung ut.

Jag lever med min fantastiska man och vi har blivit lyckligt lottade. Vi har fått uppleva två barn.
Två döttrar har vi fått, mina två små döttrar. Leia och Linnea.

Jag får inte vara med dom för ödet ville annorlunda. Mina barn är bland stjärnorna.
Leia föddes för tidigt. Linnea också. Mer om dom finns att läsa under deras flik.
Jag är deras mamma alltid. Något nytt. Fast samma. Men det gör ont och hjärtat saknar.
Armarna som vill bära saknar och känslor som vill ta hans om dom, saknar.
Jag ändras och blir någon annan -fast samma.

Vi miste dom litet mer än ett år emellan.
Det har varit svårt. Jag har svårt att släppa in sorgen andra gången.
Den har redan varit på besök och vi hade faktiskt sagt hej då.
Vad säger man andra gången man möts? Tystnaden låter högt.
Vi har redan sagt allt till varandra-det finns inget att säga utom gråten.
Och de saker som de flesta inte vill höra. Sorg är ful och läskig för många.
De människorna är läskigare än sorg.

Detta är min blogg. Här bearbetar jag. Allt. Även sådana delar av sorgen som inte är accepterat i samhället idag.
Sånt som samhället vill jag ska smyga med. Jag är obekväm för många.
Läs av alla inskränkta dumma och lågbegåvade människor och jo, de finns på riktigt.
Oavsett vad din mamma säger.
Jag är inte som alla andra. Har aldrig varit och vill aldrig bli.
Jag är så nöjd med vem jag är. jag är den jag vill vara. Jag måste bara få sörja och gråta mer.
Fast vissa tror det går över på ett halvår. Andra tror 4 månader.
Alla dom har fel.

Trots allt vi upplevt så.. (http://ladybond.se/?p=12080)
I can still *kick ass*.

Uppdaterat:

Vi fick en vacker liten dotter den 4 maj 2012. Hon är våra hjärtans juvel och solstråle. Det vackraste och det varmaste barn man kan tänka sig.

kopia-av-allexxia

2014 föddes Leah. Komplicerad graviditet. I vecka 35.

44 kommentarer to “Om mig”

  1. emma C säger:

    Hejsan.. Satt och kikade runt och hamnade på din blogg..
    Jag beklagar verkligen sorgen över dina flickor..
    Förra året födde jag en död född flicka som fick namnet Haley. Hennes tvillingbror Lever och han heter Freddy..

    Hur har du orkat med allt?
    Jag är gravid igen och jag är liivrädd att samma ska hända igen..

    Hoppas allt är bra annars?

    Mvh/emma

  2. LadyBond säger:

    Hej..

    Jag gratulerar och är ledsen med dig.

    Jag har inte orkat med allt. Jag bara uthärdar och försöker välja att leva och hitta saker som glädjer. Vissa dagar är lättare och andra är svårare.

    Jag vill bli gravid igen och jag vet inte om jag orkar vara rädd mer. Vi få se.

    Annars så blir väl det fysiska efter snittet bättre dag för dag.

    Tack Emma.

  3. Radikalahemmafrun säger:

    Det tog över 5 år innan jag äntligen blev gravid. Det var en jobbig tid, vi gav nästan upp men sen kom kotte efter kotte på löpande barn av outsäglig anledning. Vi hade precis börjat gå på utredning och de skulle spola något därinne så då var man tvungen att kolla om man var gravid innan, och då var jag det.

    6 graviditeter på 8 år. Det blev 4 levande och två pyttesmå änglar (missfall v.9 och v.15).
    Önskar jag kunde skänka min fertilitet till dig för jag behöver den nog inte längre… :-)

    Det låter så otroligt jobbigt, hoppas det ordnar sig. :heart:

  4. LadyBond säger:

    Tack! Jag har varit gravid 4 gånger sen 2008. Leia och Linnea medräknat och varit gravid 67 veckor sen dess..
    Min fertilitet är det inte så mycket problemet, det är mer det där med att behålla/bära.

    Tiden har varit svår, men det är bara att försöka igen-fast det går litet tyngre nu.

    Tack, för din omtanke. Det betyder så mycket.

    :heart: :heart:

  5. Katarina säger:

    Hej
    Tack så mycket för att du läst min blogg, och kanske fortsätter du läsa den ibland? Och tack för din fina kommentar! Omtanke värmer alltid!
    Jag beklagar era förluster!
    Jag ska ta och klicka runt lite mer på din sida och läsa mer om dig och ert öde…
    Önskar dig all lycka, och hoppas att ni en dag ska lyckas få en liten levande bebis med er hem!

    Kram

  6. maria säger:

    Kom in på din blogg på något sätt, och här sitter jag helt tårögd över dina berättelser. Jag hoppas verkligen att ni kommer få erat lilla mirakel . Du är väldigt stark! Jag hade nog aldrig klarat av att få så många missfall, och att behöva begrava sina barn, är inte så det ska vara! Vill inte ens tänka tanken på om något hade hänt våran lilla dotter som snart är 8 månader.
    Önskar er allt gott i världen ! Kram / Maria

  7. LadyBond säger:

    Välkommen hit Maria!

    Ja, jag förstår det. Att du är tårögd menar jag.
    Jag med ganska ofta..
    Jag önskar det med..så hett.
    Nej, Maria -inte stark, skulle du vara stark om det hände dig det här? Nej, jag är så trasig..
    man har inget val..om jag inte skulle leva? Jag kan inte lägga mig ner och dö-för det är alternativet.Och jag skulle bli så hungrig då :)
    Man har inget val. Man fortsätter för det finns inget annat.Det gäller alla som mister sina små.

    Tack fina Maria för dina ord. All ord som hamnar här hjälper mig framåt, ger mig energi att orka bara litet till.
    Tack! :)

    Stor kram på fina du!

    :heart: :heart:

  8. Camilla säger:

    Hej Jenny!
    Tårarna rinner. Är så ledsen för er skull. Beklagar förlusten av dina fina flickor. Det är så fruktansvärt! Att du har behövt gå igenom allt detta hemska. Det gör så ont i hjärtat.

    Vi miste vår son i v 25. Det har nu gått sju veckor. Fortfarande trasig inombords, men mörkret börjar skingra sig. Du är en bidragande orsak. Du får mig att se saker från en annan synvinkel, en ljusare synvinkel.
    Tack för att du delar med dig!
    Varmaste kramen till dig Jenny :heart:

  9. LadyBond säger:

    Hej och tack för dina tårar.
    Ja, det är inte lätt alls, men får göra det man kan.

    Grattis till din son och jag är så ledsen att du inte fick ha honom hos dig.t

    Åh! Tack det var mycket vackra ord. jag tar dom och stoppar in dom i mitt hjärta och bär dom med mig, för såna fina ord gör verkligen sitt också.

    Tack själv fina fina du! :heart: :heart:
    Stor kram och all min omtanke!

    Har du reggat dig på forumet?

  10. Camilla säger:

    Ja jag har reggat mig på forumet :-)

  11. LadyBond säger:

    Åh, är det någon som skriver?

    Jag ville att ni skulle ha ett eget forum där ni kan lägga upp bilder-utan att lägga dom i mapparna “starka bilder”.

    Jag kommer inte skriva där så mycket alls. Typ nada.
    Jag tänkte bara se till att det fungerar för er.
    Ett ställe som är bara bara erat.

    :heart: :heart:

  12. Felicia Mix säger:

    Hej! Jag har suttit och läst igenom din blogg nu på eftermiddagen och kan inte slita mig. Jag har gråtit en skvätt, lett en del och fnissat stundtals. Men mest av allt har jag känt mig väldigt berörd. Jag ville bara lämna ett avtryck i din blogg eftersom du har gjort ett intryck på mig.
    Lycka till med var livet tar dig härnäst’

  13. Ladybond säger:

    Hej och du är mer än varmt välkommen hit!

    Jag skulle vilja slita mig ibland men jag sitter ju i det. En paus från allt hade varit rättså skönt.
    Men det finns ngt bättre och det är så fina som du. Som blir beröra och vill dela allt det jag varit med om.
    Tack -vilka vackra ord du lämnar här. Jag hoppas och önskar att du stannar och följer om du vill.
    Utan alla som finns och stöttat här-hade vi aldrig kommit så här långt.
    Det är fina personer som du -som faktiskt gjort det möjligt.
    Och underlättat.
    Och jag är så tacksam för dina ord, dina tankar och framförallt. För att du delade din omtanke.
    Och lämnade den här.

    Tack fina du och fina ord och tankar tillbaka till dig! :)

  14. Ancan säger:

    Hej..
    har läst din blogg och kan bara tänka: Orkar du så orkar jag!
    Sitter här med mf nummer 4 på g, kommer ta tabletter som framkallar det så de närmaste dagarna blir inte så roliga. Stannat av i utvecklingen, igen..
    MF v 10,12,22 och nu 9.
    Inget går förstås att jämföra med vår flicka i v 22, när vi väl lyckades och allt såg bra ut lyckades jag få en UVI som ställde till det så pass mycket att vattnet gick.
    Har ett myom samt ev en försvagad livmoderhals dessutom. Just nu känns det svart, så svart. När hoppet lös igen, när glädjen började återvända i livet, då trampas man ner igen. Tröstlöst.

    Har du haft myom och åtgärdat det/m? De har pratat om att hyvla ner mitt men jag vågar inte.. Men kanske har vi inget val?

    Längtan är trots allt starkare än sorgen. Vi skall orka, igen. En dag så kanske det är vår tur. Och nu jäklar är det sannerligen er tur!

    Kramar :heart:

  15. Ladybond säger:

    Hej!
    Välkommen hit!

    Ja, det har sina dagar och det tär ibland emn så händer något bra och då går det ett tag till. Utan bloggen hade det varit så mycket svårare.
    Åh, vad ledsamt Ancan. Jag är så så ledsen med dig.
    Ser att vi har nästan lika veckor.. jo, men det blir tyngre för varje gång. Ett missfall är jättehemskt i sig men det blir snabbt så mycket värre efter flera.
    Det byggs på hela tiden.

    Ja, jag har haft ett skaftat myom, det satt som en taklampa uppe i livmodern. Med stjälken i taket. Jag fick köra Synarela-klimkateriemedicin ett tag så det skulle krympa.
    De kom inte åt att ta av stjälken för boll-myomet var i vägen för saxen. Jag skulle ta medicinen några veckor för att få ner bollen i storlek. Och sen opereras. Men det ramlade ut av sig själv. De gjorde naturligtvis vansinnigt ont men problemet löst.

    Jag hade funneling med min andra dotter och var sängliggande 12 veckor så det går det med. Jag hade nog velat ta dän det.
    Men det blir ljusare och ljusare.. trots att det kan kännas så vissa dagar. Jag vet den känslan, man tror det vänder.
    Men förr eller senare så vänder det. Det vet jag.
    Skulle nog kolla upp det där med myomet och försöka ta bort det.
    Men vad säger läkarna? jag tycker nog att du ska göra det. Men det är ditt val, ditt beslut och ingen annan kan ta det åt dig.
    Varför vill du inte ta bort det?

    Ja, visst är det så-längtan är störst.

    ja, nu är det dags för att vi ska få ett barn som stannar.

    Och du, jag vill gratulera till ditt barn du fick i vecka 22 och jag beklagar så både ditt barn du inte fick ha kvar och alla dina andra missfall.

    Massa massavarm kram och massa massa varm omtanke.

    :heart:

  16. Ancan säger:

    Tack.. så har jag inte vågat se på det, förrän du sa det. Och du är den första. Grattis till vårt barn. Ja, så är det ju, även om hon inte kunde stanna hos oss.

    Hon lärde oss dock en sak: Vi kan producera ett friskt barn! Detta klamrar jag mig fast vid nu, dagen efter mf nummer 4.. Som gjordes hemma med piller och såg ut att gå bra, tills blodet började forsa. In till sjukhus, hinnor hade fastnat i livmoderhalskanalen, livmodern stod och pumpade. 1,5 liter fattigare hemma igen sent i gårkväll. Nu lugnt iaf.

    Mitt myom sitter så pass integrerat med livmoderväggen att det finns risker med att röra det. Läkarna går emot varandra, 2 säger att det absolut inte skall röras, 2 att vi skulle tjäna på att försöka. Svårt läge..

    Håll ut nu gumman, och jag håller alla tummar och tår för att det kommer vara värt det. Och om inte, så har ni gjort precis allt, allt. Ni kunde inte ha gjort mer eller annorlunda. Men nu skall vi inte prata om det, men iaf jag kan bli väldigt irriterad, arg och ledsen på alla som säger “den här gången kommer det gå bra skall du se”. Ni har inte en jävla aning vill jag bara svara dem. Så har ni sagt varje gång, och varje gång har det gått tokigt. Knip igen och håll tummarna bara.
    Jag kanske låter lite hård, men jag antar att du som jag är trött på de välmenande kommentarerna som kommer.
    Vet att folk menar väl men det blir så fel. Tystnad och en kram räcker så gott..

    Och många kramar får ni av mig. Önskar jag kunde vrida fram klockan flera veckor åt er.

    Kärlek och omtanke! :heart:

  17. Emelie säger:

    Hej Jenny.
    Hamnade här, jag vet inte riktigt hur men finns väl en mening med allt. Ajajaj vad det gjorde ont att läsa om era små kärlekar. Det rörde vid min egen sorg som jag lite desperat försöker trycka undan, som jag inte vågat röra vid på ett bra tag. Jag fick en liten flicka i v 24 på 430g som jag fick låna av änglarna i 3 månader. Jag har svårt att hålla migffrisk nog att bära fram ett barn men hade den otroliga lyckan att trots det få en frisk liten pojke som sover gott intill mig nu. Jag har inte kunnat eller ens vågat känna på sorgen efter min lilla änglaflicka, men när jag läser om din kamp och lycka så brast det för mig. Du finns, lever och ser fram emot framtiden. Vilken inspiration du är! Du har fått mig att tänka efter och släppa lite på min rädsla inför sorgen som jag oundvikligen måste ta itu med. Tack och jag önskar dig och din fina familj all lycka!

  18. Ladybond säger:

    Hej!

    Mjae, eller inte? Vissa dagar blir jag ledsen när folk säger att det finns en mening med att de dött.
    Jag undrar litet varför du sparat på den? Var det länge sen?
    2008.. ändrades regeln, innan det var det ett missfall men efter juli så räknas de som barn+ om de är levande födda.
    Jag har gjort olika eftersom jag blivit bemött olika. Bra bemött=bättre bearbetning och förhålla sig till.
    vad hände? <3 Känns skönt att även du lyckades till slut. Det känns alltid litet bättre att veta på något vis.
    Jag ville svara tidigare men det fanns inte utrymme så jag hoppas du ser det här ändå. (behövde extra tid och extra fokus)

    Visst är det läskigt men vad är du rädd för? Jag menar, jag är med rädd men för smärtan som kommer. Det är så jobbigt att ha ont.

    Ja, det måste du nog. Om du vill gå vidare och vara ny :)
    Tack för dina jättefina ord och så skönt att jag kan ge dig det. Det känns mycket fint.

    Om du vill kan du faktiskt kontakta spädbarnsfonden där du bor och dessutom få förträffligt fin hjälp.
    Så skönt att ha träffat andra.

    Önskar dig samma fina varma lycka! <3

  19. Sara säger:

    Hej Jenny! Jag har följt sig från och till i flera år, men i vardagen med våra efterlängtade små har jag lite tappat bort dig.
    Jag vill gärna fortsätta följa dig om jag får?

    Jag är 27 år, gift med Andreas och mamma till Ture och Sixten, födda 25/5-12. Det tog oss 6 år att lyckas, efter 8 återföringar och 2 missfall.

    Hoppas ni har det bra hela familjen!
    Kram Sara

  20. Helen säger:

    Hej hej, följt dig till och från sedan något år tillbaka men tappade bort din blogg däremellan och hittade nu tillbaka bland länkarna på gamla datorn och undrar om jag får fortsätta läsa? Min blogg är också låst så maila mig om jag får förtroendet att läsa vidare. Kram och trevlig helg!
    /Helen

  21. Ladybond säger:

    fixar sen 😀

  22. Maggan säger:

    Hej! Jag saknar dej….. Nej, det lät smörigt ju, vad jag menar är, att jag saknar att läsa dina blogginlägg.
    Hur det nu än är, med vad för intresse man egentligen får ha av en främmande människas liv, så är det svårt att sluta följa det , när man väl börjat….
    Jag hittade din blogg, nån gång strax innan Lily föddes och har följt er fram tills du skyddade bloggen. Förstår dej dock mycket väl, att du gjorde det valet, det handlar ju om ditt privata liv.
    Jag hoppas att ni har det bra och att du lever gott med de dina!
    Kramar Maggan

  23. Ladybond säger:

    Maggan. Jag ska försöka maila dig lösen. Har inget nät just nu. Vet inte när vi får det heller och tack för din fina komplimang. ♥

  24. Maggan säger:

    Åh tack, då blir jag jätteglad! Som jag sa (skrev), har du ju ingen skyldighet att vara offentlig, men om jag får fortsätta läsa, blir jag så glad…!
    Godnattkramar!

  25. Emma säger:

    Hej. Har följt dej tidigare och nu när jag kikar in ser jag att det krävs lösen. Vill väldigt gärna fortsätta följa om jag får. Kram Emma

  26. Ladybond säger:

    Emma. Ska försöka maila dig när jag kan. ♥

  27. Emma säger:

    Tack! ❤

  28. Mia säger:

    Hej!
    Följde dig under graviditeten med Lily, mycket spännande eftersom jag själv fick en dotter några veckor senare. Det var kul att följa ert liv. Sen började du lösenordsskydda och jag kände att jag inte ville “störa”, men nu när jag förstod att du är gravid igen så blev jag så sugen på att få följa dig igen. Hoppas jag får förtroendet!

  29. Ladybond säger:

    Hej!
    Ser att du kommenterat under tiden du läste här så jag mailar dig ikväll.

  30. Monica Forss säger:

    Jag följde dig också tidigare. IVF också.Inte kikat in på länge. Grattis till graviditeten! En sån otrolig kämparglöd du har. Har en dotter född 2012.Tråkigt att du skyddat. Vore kul om jag fick följa igen.
    Monica

  31. Ladybond säger:

    Svarar på det här sen Monica. ♥ mailar.

  32. E säger:

    Varför har du lösenskyddat bloggen? :( Följt dig länge innan…

  33. Ladybond säger:

    För att jag fick ett knäppo på halsen som var otrevlig, nedlåtande, skrev elakheter om Lily och mig.
    Tycker jag känner igen din mailadress. Har du kommenterat förut så kan du få lösen om du vill.
    Men då vill jag ha den mailen.

    och du bor rätt nära henne..

  34. E säger:

    Bor rätt nära? :-/

    Jag följde din blogg väldigt mycket innan och under Lily-graviditeten och ett tag efter födseln. Kommenterade några gånger…
    Sedan kom annat ivägen och när jag nu ramlade in här igen så var det mesta låst…
    Vill gärna följa dig igen :)

  35. Ladybond säger:

    Jag kan maila dig-lösen, ikväll eller när jag är vid datorn nästa gång. Men skulle gärna vilja hitta dina kommentarer. Använde du samma mail när du lämnade dom som nu?

  36. E säger:

    Vet inte hur länge jag haft min nuvarande mail. Men S pelar det någon roll egentligen? Jag är ingen otrevlig människa 😉

  37. Ladybond säger:

    Ja. Spelar roll. Jag tycker lite som att om man har lämnat minst en kommentar under alla år så har man visat sig artig och kan därför få följa min blogg. Om man aldrig kommenterat så har man aldrig visat intresse eller omtanke. Varför ska jag då dela hela mitt liv? Jag har mist två barn och man kan faktiskt beklaga eller uppmuntra. Om man är medmänniska alltså. Så för mig spelar det rätt stor roll. Jag vet ju inte vem du är. Jag ska kolla om jag hittar några kommentarer från dig när jag hinner. Jag söker lättast på mailadresser. Så har du någon gammal du använt får du gärna lämna den. Kram

  38. EN säger:

    Tack för att du orkar blogga! Det hjälper mig mycket att se att du överlever dina kriser. Det får mig att inse att jag kanske kan härda ut ett tag till jag också. Jag orkar knappt prata med min familj/mina vänner längre. Vi är oceaner ifrån varandra i sorgerfarenhet och jag känner mig ganska ensam trots att jag har världens bästa man. Har nu varit gravid totalt 15 månader i 3 omgångar sedan 2012 och inga levande barn i sikte. Är helt slut efter alla döda bebisar och börjar tro att jag och min man får nöja oss med varandra. Hur håller du hoppet uppe? Hur orkar du gå igenom alla dessa graviditeter med osäker utgång? Anledningen till att våra barn dött har andra orsaker än för er, men sorgen är antagligen densamma. Kram och all styrka till dig inför slutspurten på din graviditet! Kram

  39. Ladybond säger:

    :)

    Hej!

    Det är nog mer så att jag måste blogga än att jag orkar. Ibland orkar jag inte och då blir det inget eller litet eller så tar jag i lite.
    Skönt att läsa att det faktiskt gör lite nytta för någon annan.
    Klart det går <3 men det är jobbigt och tufft ibland. Jag känner lite lika där. Har med svårt att prata om hur det känns och hur ont det gör.
    Det är få som tar emot det fint sådär som man vill.. och varmt och det kanske inte är alltid just den personen är inställd på det heller.
    Men ja, det är verkligen en sak som gör ont och som är en av de svåraste sakerna.

    Jag kände mig inte ensam med Roger. Vi var nära innan, under och efter.
    Han kan möta mig där jag är.. han bara alltid fattar. (Nångon gång fick jag förklara en halv natt men till slut så.)
    Han har viljan att vilja förstå mig.
    Åh, 15 månader? :( det är länge för att ha mist.. :( jag är så så ledsen med dig.
    (Blev tvungen att räkna mina.. 20, 5.
    Men sen efter Lily blev det ca 30 månader.
    Och nu är jag på 37 månader.)

    Vi började 2007 och jag har varit gravid varje år till och med nu.
    Jag vet att det är jobbigt. Det och ångesten och sorgen och sen undra.
    Vi är fortfarande slut.
    Mitt råd är att aldrig ge upp!
    Hoppet? Vilket hopp? Det KAN ju gå.
    Jag har bestämt mig och låter ingen ta det ifrån mig.
    Ingen. Min väg. Sen så ser jag allt bra varje dag, letar saker att vara glad för hela tiden.
    Sol, träd, en ekorre, en söt kattunge. God frukost. osv.

    Orkar gör jag inte. Just nu tex är det väldigt jobbigt att vara gravid. Med värkstoppande dropp.
    Besök varje vecka.Lämna prover. Jag är galet jättetrött. Bortom utmattningssyndrom för länge sen.
    Men för mig är det livet just nu- jag vet att det blir bättre sen och jag ångrar inget av det.
    Jag skulle ha ångrat mig om jag hade gett upp.
    Ja, sorgen är samma.. fast din sorg gör mer ont.. eftersom du just nu sörjer att inte ha levande barn.
    Får jag fråga vilka orsaker och har ni fått hjälp?

    Jättestor varm kram!

  40. EN säger:

    Tack för fint svar! :) Jag är också tacksam över att min man förstår och kan stötta mig och samtidigt vara ledsen själv. Han är bäst och tack och lov har vår relation inte blivit ansträngd alls p.g.a. detta. Det är alla andra relationer som är problemet, men det ska nog gå över när allt löser sig tillslut. För nu känner jag igen att det kommer göra det! Tack för peppen! :)

    Sedan 2007! Oj va jobbigt. Stackars er :( Måste ha varit helt magiskt när ni fick er fina livs levande dotter tillslut! Det är ju inte jättekul att vara gravid med vår typ av bagage, men jag håller med, det finns ju inget annat alternativ än att hålla hoppet uppe och fortsätta försöka. Många undrar nog vad man håller på med, men längtan efter barn är så mycket starkare än rädslan för död och elände trots allt.

    Nu jävlar ska jag ligga på reprod.kliniken och se till att vi får en tid direkt efter sommaren! Vi har fått två sjuka barn tidigare. Ett avbrytande i v 21 och ett barn i v 35 som levde i 9 timmar. Nu har vi precis (i v 13) genom fosterdiagnostik fått reda på att vår 3e graviditet också måste avbrytas. De säger att vi har 25% upprepningsrisk vid varje graviditet, men efter 3 ggr kan jag inte tro det längre. Nu återstår IVF med embryodiagnostik (tack och lov för vetenskapen). Det är en fosterskada som orsakas av mina och min mans gener i kombination. Vi är båda friska så det ärvs recessivt. Extremt osannorlikt att det skulle hända alls och helt sjukt 3 ggr i rad. Tur att man inte är religiös då hade man kanske blivit bitter till råga på allt. Hoppas att vi inte behöver vänta allt för länge på behandling nu bara.

    Hoppas att allt går bra för er denna gången! Det har ni förtjänat efter allt elände.

    Kram

  41. Ladybond säger:

    svarar imorgon på båda.

    <3

  42. Ladybond säger:

    Hej igen!

    Det tog tid innan vi kunde gå tillbaka men Rogers vänner har tagit det bättre än många av mina.
    Men det är också ett bra sätt att kolla vilka som faktiskt är ens vänner. På riktigt. De sållar ut sig själva då.
    Men det kommer nya och de som kommer i kris är verkligen fantastiska. De är lika fina som de som finns kvar. När man berättar och de stannar efter det.. Guld värt.

    Haha, ja, lite magiskt var det när hon kom men det var ju inte heller enkelt. Vi gjorde en induktion och det strulade en del. Det blev en komplicerad förlossning och.. sen fick hon gulsot så vi hamnade på neo. Som tur var, var det fullt där så vi fick åka hem efter ngn natt och åka in för blodprov.
    Det var vidrigt jobbigt, nästan som att hamna i en ny mardröm ändå. Efter det fick jag problem med sköldkörteln. 😀 det var oerhört jobbigt.

    och nu är vi här igen.

    Ja, för man vet att drömmen kan bli sann om man aldrig ger upp.
    Och det är värt att kämpa för.

    Har ni använt IVF?

    Jag har två vänner som gått genom det.
    en som jg fortfarande har kontakt med.
    De hade typ samma problem.. en på fl.
    Ett par hade två barn innan och det tredje dog efter några månader. Deras andra försök lyckades.

    Det andra paret hade ett barn och fick ett sjukt barn men och de lyckades också på andra försöket.

    Det är tufft har jag förstått att göra det med IVF och kolla embryon. Det är jättejättejobbigt.
    Det är så mycket nervös väntan.
    Vi gjorde vanlig IVF och det var tufft.
    Vissa tycker att det var enkelt men jag mådde så dåligt av medicinerna så det var helt otroligt..
    Hoppas det går lätt för er.

    Måste säga efter den statistiken att nu måste ni ha oddsen på er sida.

    Jag är trots allt inne på min nionde graviditet.
    Den åttonde gav mig mitt första levande barn.

    Tror man måste få vara sur och bitter för att kunna oka och läka.
    Bitter får man vara om man kan vara det kontrollerat.
    Jag skyr tex dagis som pesten.
    Efter allt kämpande och i så många år..och sen slänga in barn på dagis så fort det går?
    Jag är mot dagis. (läst på en del)
    Det är mitt sätt att vara lite bitter på.
    Men dels så behöver jag få sorgen ur systemet och sen vet jag ju vad dagis innebär för barn nutid.
    Det lägger jag min bitterhet på.

    Annars blir jag nog galen. Litet får man tillåta sig.
    Hoppas det inte är kö och att det går bra. Passa på innan att ta d-vitamin, magnesium, gärna litet akupunktur om du vill och sen tjevital 😉
    Den är komponerad just för tjejer som gör tex IVF.
    Av en läkare.
    Folsyra. Om du inte redan gör det här så är det ett fint tips som har tagit oss långt.
    Hade nog aldrig gått utan akupunktur för oss.

    Stor varm kram och om du vill.. uppdatera mig mer än gärna.

  43. EN säger:

    Tack igen för att du tagit dej tid och svarat! Och tack för alla tips! Behöver någonting konkret att fokusera på nu så att komma i form för nästa graviditet kan definitivt bli nästa projekt :) Kram

  44. Ladybond säger:

    Kom på att akupunktur är bra att börja med tre månader innan. Vår ivfklinik erbjöd det i samband med isättning av embryo. Före och efter. Överväg det. Sen finns en övning man kan göra för att få fart på blodcirkulationen.
    Påminn mig.
    Ont. Vila snart. Kram!

Lämna en kommentar