Taggade inlägg ‘ Filosofi ’

Postad 27 Aug 0:43 i My supersecret life, Youtube

Bara fastnat

Den är intro till någon serie men nu minns jag inte vilken.
Nu var den på ett avsnitt av en annan serie.

Jag gillar hennes röst. Och melodin är ljuvlig..fast texten är rätt deprimerande.
I would never do that. Nävah!

 

Mamma har åkt och jag pratade med pappa i telefon en timma. Det är roligt att prata med honom. Det är ytterligare en dag av graviditet-blivande moderskap som går. Tiden går sakta och stilla. Det är tyst i huset och jag hör katterna snusa. Jag sitter i vardagsrummet med en laptop i knät med fossingarna på bordet.

De nya vardagsrumsmöblerna har inte kommit. Däremot har en hurts till skrivbordet kommit idag. Min. Roger , min man fick ta den första. Jag och min man badade igår. Som tur var hade jag Ulla bredvid badkaret. Min middag -var onödig att äta. Ulla la rabarber på nästan alltihop.

Pratade med min barnmorska under kraftig värk idag. På skalan 10. Håll på höger sida. Ligger stilla och försöker slappna av då. Svårt när det gör så ont att det enda som existerar är smärta. Hon skulle på något möte på fredag, med läkare, hon skulle ta upp mig där. Försöka hitta en lösning, ett sätt att få det bättre.  Det är över hundra dagar kvar. Illamåendet är fruktansvärt men jag börjar vänja mig. Håll-ontet däremot. Känns som att jag är döende. Men det vet jag ju att jag inte är. Ringde Margareta idag, hon kommer imorgon. Kul – det var ett tag sen. Jag ringde Millan med. Hon var upptagen så jag sa att vi hörs senare. Igår när Millan ringde och vi pratade så kom hon på några rader som passar när man är sjuk och gravid osv.  Hur det känns vid en förlossning.

“Lyssna på mig som jag är vuxen men behandla mig som ett barn”.

Så -exakt så -känner jag nu (vid ont och illamående) och varje gång när jag orolig och rädd åker till akuten med Roger. Kanske ska trycka upp en tröja? Som jag kan ha på mig när vi åker in till förlossningen -om det nu blir en sån.. Hoppas*

Jag pratade med en annan killkompis idag. Hans projekt är hans och hans sambos nya hus. De bygger nu. Han har tidigare berättat att hans syster (när hon var gravid) mådde illa typ tio minuter under hela graviditeten. Känns jobbigt att höra. Min man sa idag på lunchen att det måste ju finnas någon i Sverige som har den sämsta måendet under en fungerande graviditet. Han börjar misstänka att det kan vara jag. Jag är inte lika säker. Finns ju alltid någon annan som har det värre. Svårt att tro att jag skulle vara den. Å andra sidan med mina odds…Varför inte? Vilket då -under lunchen ledde till att jag naturligtvis började gråta. Jag är fortfarande känslosam men inte alls så nära tårarna som jag var i December.

 

Jag tänker såhär: Det finns inga bevis för att de finns. Det finns inga bevis för att de inte finns.

MEN

Hur många i världen påstår sig ha sett ett spöke? En miljon säger någon. Etthundratusen säger en annan.

Vi säger såhär: Om bara en av dessa människor i världen som påstår sig ha sett ett spöka -HAR sett ett spöke. Då finns det spöken. Eller hur? Vi säger därför att alla dessa som påstår sig ha sett spöken ljuger. Alla av hundratusen eller alla av en miljon. Alla de ljuger. Men om en av dom talar sanning- så finns det ju spöken..Det räcker med att en person i världen talar sanning om att ha sett ett spöke. Så finns dom.

Labanspöken eller läski-spöken? kanske bådeoch?

laban

ghost

Spöke fångad i mobil

 

För ett tag sen var vi och tittade på golvlister-de som ska ersätta trösklarna. Vidare så har min man beställt golvlister eller golvsocklar till överallt inne här. De är som clips man kan sätta dit dom och ta bort dom.

Jättefinurligt. Vidare så kan man gömma sladdar i dom. Det är jättebra -eftersom jag hatar sladdar. Det är det värsta jag vet. Sladdar är ett gissel. På Jula finns snurrsladdsaker som man kan snurra in sladdar i. Kollade först på coop för nåt år sen. Hittade vita. De kostade typ 100 kr för nån enstaka meter. Jag köpte dom inte på en gång av ngn anledning och när jag kom åter och skulle köpa dom så var de slut. Men på Jula hade de svarta-längre meter antal och de kostade bara typ 40! Jag blev jätteglad. Ja..jag vet men jag blev det ändå. Så under skrivbordet med allt sladdtrassel så blev det fint och lättstädat.

Sladdar är ett gissel. Personligen tror jag att de betyder otur.:) nu behöver vi nya men nu finns det inga någonstans. Ska på sladdgrejs-jakt.

 
Postad 30 Apr 10:44 i Bajsa ej i besticklådan, Roligt

Elefanter

 
Postad 30 Apr 10:04 i My supersecret life, Roligt

Aliens

 

Jag har varit sjukskriven ganska länge eftersom jag har fått 3 (nu fyra ggr). (nu sex graviditeter)

När man träffar nya människor-så är den första frågan alltid- “Vad jobbar du med?”

Jag svarade som det var –“Jag är sjukskriven.”

Då kom ofta en följdfråga: “Jaha, varför då?”

Varpå jag sa som det var “Jag har fått fler missfall“.

Detta skapar ett obehag hos VISSA och jag undrar VARFÖR? är ni dom rädda eller?

Om jag hade brutit ett ben och av den anledningen varit sjukskriven, ja då får man en helt annan reaktion.

Det är totalt accepterat att ha brutit ett ben-vilket kan bero på två saker eller en kombination. Antingen så har man ramlat för att man varit klantig eller för att man har en svaghet i eller ett gracilt skelett.

Nu är detta 2008. Vi lever inte på stenåldern längre. När min farmor var 18 fick hon ett utomkvedshavandeskap-på den tiden var det något fult. Man skulle skämmas-gjorde detta min farmor till en sämre människa på något vis? Var hon sämre? Hon hade ju inte varit elak mot någon eller så? Inte skadat någon eller sårat någon. Hon gjorde sitt bästa för att vara en bra människa. Varför gjorde detta att hon var dålig på ett eller annat sätt? Varför var det så fult? Jo, kanske för att det var fult att prata om obehagliga saker. Idag på nyheterna så pratar man mycket om obehagliga saker. Om diktaturer-om krig och om svält-idag är det aktuellt på nyhterna om mord på barn. Det har körts i ett par veckor nu. Varför är det inte fult att prata om? Varför är det fult att berätta om att man fått missfall? Allt annat blir mer och mer accepterat men missfall?? 2008.

Man blir erfarenheter rikare, man har haft en sorg. Det är något man får bära med sig hela livet. Det kommer vara en del av mig hela livet . Alltid. Vissa tyckas tro att man är ledsen ungefär som har har haft influensan (vilket även det är oki att säga till folk 2008) och sen GÅR DET ÖVER. Vad //¤¤# är det med folk?

En del tror att man först mår dåligt och sen mår man bra. Som när man haft influensan. En del ser det som ett foster eller något kallt och sterilt “Ja, men det VAR ju ändå inte ett riktigt barn”.

Intelligensbefriade mänskliga vrakhjärnor! Om man blir gravid så tänker man på det som ett barn-det ska ju bli ett barn-man bär på ett nytt liv som ska bli ett barn och eftersom vi har så otroligt mycket kunskap i dag så vet man om det. Så när man bär på det så har man i sina tankar redan gjort det till en bäbis-till ett barn. Första gången så behandlade läkarna mig som om jag hade tagit bort halsmandlarna. Andra gången -lika. Tredje gången började de visa känslor och medkänsla. Vilket fick mig att undra ännu mer- räknas det först när man har haft det fler gånger? Då är jag ju ännu sämre som person eftersom, det hänt fler gånger?

Jisses. Det är 2008 och jag står för att jag berättar det om någon frågar. Om någon VÄLJER att känna obehag för det så får de det. Det tänker jag inte ta ansvar för. Varför ska jag hitta på vita lögner för att andra ska känna välbehag? Stackars människor som inte kan hantera det- de kan känna obehag- och jag då? som har gått igenom ett helvete 4 ggr? Jag begär inte medkänsla eller förståelse, jag begär att det inte ska vara skamligt att berätta!!

Det är ju något jag varit med om. Om man har varit med om en flygplanskrasch -det är inte skamligt. Att ha varit med om tsunamin i Thailand -var inte heller skamligt. Men att få ett missfall 2008 -det anses skamligt av väldigt många. Jag har aldrig tyckt synd om mig för det jag gått igenom-jag har valt att inte spela offer. Jag går inte in i några som helst offerroller. Jag behöver inte att att andra tycker synd om mig -det skiter jag i. Men jag förväntar mig en viss förståelse och lika mycket respekt som någon som har brytit benet och en viss hänsyn stödd på sunt förnuft.

Jag umgås med vänner/mödrar som har små barn. Inga probelm så länge de inte enbart pratar om sina små telningar. Det kan göra litet ont och göra mig litet ledsen-men det är väl inget KONSTIGT? Men vi pratade ju om andra saker innan så det är oki om vi då och då pratar om andra saker med. Visst klarar jag av att prata om barn -men jag har ärligt talat ingen lust att diskutera ämnet bäbis i fyra timmar straight.

Kanske ska tillägga att jag pluggar nu och har gjort det ett tag:=)

Här hittade jag en artikel som jag djupt instämmer i.

article287623.ece

 

Jag undrar varför den mänskliga hjärnan inte förstår konsekvenser? Det verkar som att man måste ha haft tidigare erfarenheter med att A leder till B, för att förstå. En del förstår på en gång -andra inte. Vad beror detta på?

Somliga blir förvånade när de upptäcker vilka konsekvenserna blir. Är de bra så är det ju toppen och de kan välkomna positiv kritik.

Andra blir förvånade när konsekvenserna leder till att det inte blir som de tänkt sig. Vad beror det på?

Att de föresätter en “rimlig” tankeföljd eller att man kallt förutsätter saker som är felaktiga?

När då konsekvensens utfall inte går som man tänkt, kan man välja mellan att stå för det man gjort eller så kan man välja att skylla ifrån sig, alternativt försöka förminska skadan man ställt till med. Det finns ett uttryck för det “skadekontroll” och sen måste man försöka lösa det som gick fel.

Det kan man göra på flera olika sätt. Stå för det man gjort och säga: Jag tar ansvar för det jag gjorde, det var inte såhär jag hade tänkt det skulle gå/bli. Eller så kan man blanda in och skylla på olika djur som storkar, noshörningar och elefanter och låta de stackars djuren ta smällen för att det är enklast så.

Vidare -när man sedan ska ställa oredan till rätta. Vilket alternativ är det bästa? Tänk först efter:Vill jag lösa detta: -Hur skulle jag vilja ha blivit bemött i samma situation. Eller ska man ge det ett halvhjärtat försök och sen strunta i det? När man bestämt sig för ett halvhjärtat försök, ja, då säger man förlåt , sen bestämmer man själv-fast man varit obetänksamt dum -riktlinjer för vilka regler som gäller för att bli sams och sen-kan man inte bli förvånad om man har bajsat i besticklådan igen.

Det jag försöker uttrycka är att: Vad A säger om B, säger mer om A än om B.

Sen när A vill bli sams med B. Då kan inte A ensam sätta riktlinjer för HUR man ska bli sams. Det är upp till A att be om ursäkt, sen får B välja hur B vill bemöta det. Om B då berättar hur det känns så måste A ge B litet utrymme (eftersom det var A som var dum från början). Om däremot A vill sopa allt under mattan och tycka att allt är som vanligt efter en ursäkt. Då har inte A fattat poängen från början.

A kan inte bete sig hursomhelst och sen komma undan med det med ett ord som heter förlåt (det är ju bara ett ord). Om nu A vill bli sams med B igen då får A vara litet ödmjuk och lyssna på B och sen får man försöka gå halva vägen var. Men om A vill att B ska gå hela vägen själv, då är A ute och cyklar. Vilket i sin tur innebär att då kan man lika gärna lägga ner det här med att bli sams, eftersom A då inte tycker att värt besväret.

 
Postad 27 Feb 15:37 i Roligt

Nalle Puh gör mig glad!

Nalle Puh är allt en klok liten björn. Här är några av mina favoriter. ♥

Lite ur “Nalle Puhs Lilla Instruktionsbok”.

“Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

“Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.

“För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.

“Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

“När man är en Björn med Mycket Liten Hjärna och Tänker Ut Saker, upptäcker man ibland att en Idé som verkade vara riktigt Idéaktig inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på.”

“Om du försöker att ignorera en knackning på din dörr, skrik då inte “Nej!” när någon frågar “Är det någon hemma?”

“Du kan inte alltid stanna i ditt eget hörn av Skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland.”

“När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det – när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.”

“Om du försöker hitta Hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.”

“Att kunna stava är inte det viktigaste. Vissa dagar har det ingen betydelse alls om man kan stava til Tisdag.”

“Om du försöker hitta hem men istället hela tiden kommer tillbaka till samma gamla sandgrop, kan det faktiskt vara så att sandgropen förföljer dig.”

“Det är bra mycket trevligare att vara två.”

Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

A.A Milne

 

Det ringer.

Massor av saker som man kanske vill engagera i..men det är helt omöjligt att engagera sig i allt.. så man får välja det man vill.
Vad kan man lära sig?
Man kan lära sig mycket, även här får man välja.
Man kan lära sig roliga saker, eller saker man har användning för, för att klara av livet på bästa sätt så att man får ut vad man vill av det.

Det ringer.

Det finns ett ekorrhjul, och det är att många går till jobbet för att få pengar, till mat och hyra och kläder och nöjen och en bil så att man kan åka till jobbet ..så att man kan få pengar till hyra och mera mat, så att man kan.. många följer denna cykel hela livet och är nöjda så..de tänker saker som andra har tänkt före dig, de säger saker som har sagts 1000 gånger förut.
-Snygg tröja , var har du köpt den? , eller -vilken årsmodell har din bil?..
Jag har fick ett sms.
Sen finns det de som lever..de som skapar, de som ser andra saker, de som ser längre och tänker egna tankar..som försöker komma på nya tankar och ideer.. det är dom jag beundrar, det är så jag vill vara. Jag vill kunna leka på jobbet, istället för att jobba. Jag tror att man kan vända på allt som är svårt, tråkigt och olyckligt, men bara om man vill, och bara om man törs. Man kan tänka att när saker förändras eller man vet att något kommer förändras, så kan man tänka, att vad bra det kan bli, men många är rädda, och det är väl inget konstigt, saker kan ju bli sämre, men varför tänker man inte, att det här är bra, för det kan ju bli bra också eller lika gärna.
Visdom och klokhet kan man samla hur mycket som helst, men man måste kunna använda den med..
På ett bra sätt, som leder någonstans..
Jag gillar att läsa böcker och ta till mig nya saker och jag vill rädda världen *ler* men har insett att det inte går, så jag får göra så gott jag kan och dela med mig av min vishet och min kunskap och försöka använda den.

Rädslor..
Vi är rädda för att tappa kontrollen, för att tappa ansiktet, för att ha ont, för att bli sårade och övergivna.
Glömmer vi bort barnet inom oss? det som vill att vi ska leka och vara glada och ta till vara på det som finns?
Glömmer vi att ta hand om varandra?
Glömmer vi vad som är viktigt, när vi jagar de bästa kirurgerna, som kan ge oss nya kroppsdelar?
Som en kvinna sa i ett program på tv om plastik-kirurgin..
-Nu finns det ingen ursäkt att vara ful längre, hon skojade om det och det är fruktansvärt, men det är också sant.. att många tänker så menar jag..

Ett mess till.

Jag tänkte när jag var 16, att jag inte var nöjd, men sen tänkte jag om, jag tänkte att den var ju min kropp och att jag ska leva i den resten av mitt liv och den är ju min själs tempel..så jag hade två val..
1. att inte gilla den resten av mitt liv och vara missnöjd, att ha den lilla irriterade känslan i magen alltid..
eller..
2. vara nöjd. Jag kom på att den inte var så tokig och än idag är jag helt supernöjd och jag är nöjd med insidan med.
Jag följer mitt hjärta (inte enbart, måste kolla att det stämmer med mina tankar först) svår balans ibland, men jag tror mig ha hittat den.
Jag gillar den jag har blivit och den jag är. Inte en dag vill jag ha ogjord, inte en minut, allt som hänt(även det som varit mindre bra) har gjort mig till den jag vill vara idag, till den jag är.
Man kan fråga sig varje morgon eller kväll, vad man är tacksam för att man har. Man kan fråga sig vad man vill uppnå och hur man ska ta sig dit. Man kan fråga sig vad är det bästa som hänt mig idag?
Jag har gjort inre och yttre resor och kommit underfund med massor av saker..
jag har varit med om en del och en del har jag läst mig till..
Jag har kommit på vem jag vill vara och vem jag är och det var värt allt.

Men det viktigaste är att kunna lyssna, både på andra och sig själv. Sin inre röst. Det är ju lite knepigt med allt som ska göras, tiden räcker inte till..men det är viktigt att vara rädd om sig själv och ge den tiden till sig själv. Man får välja och prioritera.
Det finns en sak jag inte gillar, och det är när människor säger “Jag vet hur det känns”. De kan ju omöjligen veta exakt hur jag känner? De kan veta hur de kände i samma situation. Men de kan inte veta hur jag känner. Vi är ju så olika, vi varelser på den här planeten.
Det är hemskt, när människor omkring en inte vill förstå, (och det får man ju respektera) men det är ännu värre när de tror att de förstår, när de tror sig veta exakt hur det känns.
Människor är förväntningsmaskiner.

Det piper här..vänta ska bara svara på ett mess till..

Jag tycker det är tråkigt med fanatiker, eller människor som inte vill lyssna, jag tycker det är tråkigt med människor som förutsätter saker. Människor som är fanatiker, de låter saker eller åsikter, religion, begränsa dom, deras liv , och de stannar ofta i utvecklingen , för de har slutat att lyssna.
Och det här med otrohet förstår jag mig inte heller på, jag tycker det är väldigt fel..men jag anstränger mig så för att inet döma andra.

Solsken, såpbubblor, vattenfall, badbollar, bäbisar och kattungar, och små barn är solar som lyser upp tillvaron, varför försöker inte fler uppskatta det som finns och är, istället för att sträva efter att gömma sig? krympa sig in i allt mindre cirklar..tänka i allt mindre banor.. och ha de nyaste coolaste sakerna. Prylgalna matrialister eller människor som har fastnat i olika föreställningar och en oförmåga att kunna se saker ur olika perspektiv.

Det ringer, måste svara.